29 december 2008

Missbruk



Något man alldeles för ofta får anledning att tänka på är hur vårdslöst vi ibland handskas med svenska språket. På alla möjliga sätt. Ett som sticker i ögonen är det ibland hejdlösa slitaget på vissa ord. Kaos. Katastrof. Unik. Det är några. Det kan vara kaos runt en binge med billiga grejor på rea. Katastrof kan vara lika med att ett fotbollslag förlorar emot en på förhand besegrad, på sista platsen i serien placerad, motståndare. Unik kan vara t ex det jag såg idag på en löpsedel. En undersökning av tillgängliga skumpor till nyår. Vi sliter ut våra ord. Vad skall vi ta till när det är kaos eller katastrof på riktigt? Och vad är unikt egentligen? Alla människor, och för all del alla levande väsen, är unika. När de far ordentligt illa kan vi prata om kaos och katastrof. En målning kan vara unik. En undersökning för att få koll på bästa skumpan till nyår är det knappast. Varför gör vi så här? Lite klädsam återhållsamhet i språkbruket skulle ganska ofta smaka mycket, mycket bättre ...


(Inser givetvis att jag riskerar att få inläggen granskade med lupp och den risken tar jag. Jag får väl ta eventuell skit och försöka lära mej något av det...)

11 kommentarer:

Ulrika Gabriel sa...

Bra skrivet!
Pratar ofta om SANT SPRÅK med mina kunder jag coachar. Det är inte lätt att bli tagen på allvar när man inte talar sanning.
- Jag hinner aldrig träna.
(verkligen aldrig?)
- Jag måste städa.
(verkligen måste?)
- Jag lovar fixa det imorgon.
(lovar du verkligen?)
Om man själv försöker bli medveten om hur man pratar märker man snart att många uttryck är direkt felaktiga. Spännande område som kräver en hel del träning.

Monica sa...

Ulrika, det är sannerligen lätt att bli slarvig. Och det är rätt jobbigt att börja bli lite medveten. Men som du skriver, spännande. Skulle tro att sånt här har mycket större betydelse än man tror!

Maria sa...

Ksn bara hålla med dig.
Har själv på sistone reagerat mycket över användningen av just ordet kaos som för mig är ett mycket starkt ord som jag sällan använder. "Det var kaos på¨jobbet idag" hör jag folk säga och undrar om det inte går att använda ett mer passande ord typ "det var väldigt mycket att göra och för få personer på jobbet idag" istället.

S o F sa...

Bra/tänkvärt inlägg.

Det finns ju många exempel på sådana ord och ett som jag reagerat på är; kränkt.
När jag var yngre hörde eller läste jag nästan aldrig detta ord, p.g.a. dess starka innebörd. Idag används det vårdslöst överallt. Alla verkar vara mer eller mindre kränkta. Eller så är det bara ett favoritord hos journalister.

Men om nu en person blir utsatt för nåt riktigt hemskt och blir kränkt, vilket ord ska vi använda då?

Gott slut!

Monica sa...

Maria och SoF, det är just det, vi sliter ut våra ord så att det inte finns något att ta till när dom VERKLIGEN behövs. Och en eller annan sensationslysten journalist hjälper verkligen till att hamna i den här fällan! Det är lite "Vargen kommmer" liksom...

morsan sa...

Ett annat ord som används väldigt slarvigt är "hata". Jag reagerar väldigt starkt när någon säger "jag hatar blodpuddig", "jag hatar bilköer" osv. För mig är hat en så djup och stark känsla att den utlöser en lika stark reaktion och så sitter folk och liksom slentrianhatar lite trött vid fikabordet.

Monica sa...

Morsan, håller med. Ordet hata är nog ett av de mest utslitna vi har. Och egentligen finns det väl knappast ett enda tillfälle när det ordet är befogat att använda...

Åsa! sa...

Intressant och tänkvärt ämne! Nog är det lätt att ta till överord för att få tyngd i sitt budskap. Just ordet hata som morsan tar upp reagerar jag starkt på!
Gott Nytt År önskar jag dig!

Monica sa...

Åsa, att dämpa sin tunga en smula är värt att träna på. Bra att ha kvar de tunga orden till de tunga tillfällena!

Gott Nytt År till dig också!

Annie sa...

Jag tycker att det kan vara roligt att leka med orden på det sättet ibland, men även det tappar ju sin udd när det är alltför utslitet! Intressant att tänka på.

Jag har förresten utmanat dig på min blogg att skriva en kort lista över dina miljögärningar år 2008. Som jag sagt till de andra i utmaningen: hoppa gärna på!

Monica sa...

Annie, klart jag hoppar på! Återkommer på din blogg!