Köpstopp
Nu är det bara några dagar kvar på mitt köpstopp. Det känns faktiskt bara konstigt. Va, ska jag kunna köpa "vad jag vill" igen? Hm. Har inte ens lust. Man kan väl säga att under den gångna julhandeln med vidhängande reor, som jag förvisso knappt sett på håll i år, har min tro bara stärkts. Folk springer på rea och "ser om dom kan hitta nåt". Vad då hitta nåt? Vad förväntar man sig att hitta? Nåt man verkligen behöver men som man inte ens vet om att man behöver innan man pilar iväg till rean? En snabb lyckokick? Eller kanske själva lyckan? Äh, det tror nog ingen. En liten, liten fråga till sig själv innan man ränner iväg på rea är nog på sin plats, "är det nåt jag behöver ?" Att sen leta efter just det på rea känns väl rätt ok. Men, men. Troligtvis är det oftare "shoppa loss" som lockar. Varför? Fundera lite på den frågan. Varför lockar det här med att "shoppa loss" så enormt många människor?
Kommentarer
kram
In tonåren var jag helt såld på Söderhavet och gick igång på böcker som Sjungande korall av Sverre Holmsen som beskrev enkla, lyckliga och andligt rika människor. Bloggar säkert mer om detta vid tillfälle.
Ha det gott!
Och Martin, Erena kan nog vara i 50-årsåldern. Hon har varit i Sverige i 25 år eller nåt och är gift med en svensk som hittade henne på Nya Zeeland när han var där som sjöman.