Nu har jag läst ut den. Och fått en helt ny syn på turistindustrin. Och vad vi, 2,5% av jordens befolkning, gör med de länder vi exploaterar sönder. Den här boken är lämplig läsning innan semesterplanerna smids, efter biljettköpet är det nog lätt att få en fadd smak i munnen... Man får chansen att tänka om, jag lovar! För egen del sjönk suget från den här typen av semestrande från lågt till noll. Några citat ur sista kapitlet: "Det är du och jag som har rätt till den värld som är vår. Vi ser det som självklart att då och då få slippa ifrån våra egna liv och bege oss ut i världen. Vi drömmer hela året om våra rosaskimrande semesterveckor, fantiserar, gör upp planer. Tid ska spenderas med barn och vänner, sexliv rasslas igång och äntligen ska du uppnå det åtråvärda lugnet - "because you´re worth i". Turistindustrin säljer oss just den avkoppling, frihet, njutning vi söker. Den lovar oss enkelhet och lyx, stillhet och upptäcktsfärd. All-inclusive och Exclusive. Det är bara...
Kommentarer
Det kan kanske låta hjärtlöst, men jag tror faktiskt att det är ett reelt problem att man satsar massvis med pengar som INTE går till att bygga upp ett land från grunden, utan istället bara till erbjuda hjälp för stunden.
Sånt här som Aftonbladet skriver om spär bara på folk "tvivel" till att skänka pengar för "man vet ju aldrig om det ens kommer fram".
/En som skänker regelbundet till Djurens Rätt, Naturskyddsföreningen, WWF och PLAN (fadderbarn)
Annars när det står i dödsannonser t.ex. brukar jag ge till sjöräddningn kanske för att jag är båtmänniska vid kusten:-)