Som jag skrivit om tidigare så har vi köpt ett nytt hus och det blir flytt i september. Det är ett tag kvar men idag röjde vi ur garaget och åkte med en knökfull släpkärra till soptippen. Eller återvinningsstationen som det numera heter. Och den är välordnad som attan, det är en fröjd att lasta av en kärra bråte där och sortera i de olika bingarna. Som ett reningsbad. Och så är man jättenöjd efteråt, det mesta återvinns ju. Yes! Men alltså. Man blir euforisk av att slänga grejor på tippen, hallå, vad är det för fel på oss? Vi borde inte ha en massa grejor att slänga på tippen, vi borde återanvända det själva, inte knö det genom en ny energikrävande produktionsprocess. Det har blivit normalt att åka till tippen med en massa grejor och man är jätteduktig när man sorterar det rätt och man har all rätt i världen att känna sig nöjd på hemresan. Nåt har gått riktigt, riktigt snett. .
Kommentarer
Det kan kanske låta hjärtlöst, men jag tror faktiskt att det är ett reelt problem att man satsar massvis med pengar som INTE går till att bygga upp ett land från grunden, utan istället bara till erbjuda hjälp för stunden.
Sånt här som Aftonbladet skriver om spär bara på folk "tvivel" till att skänka pengar för "man vet ju aldrig om det ens kommer fram".
/En som skänker regelbundet till Djurens Rätt, Naturskyddsföreningen, WWF och PLAN (fadderbarn)
Annars när det står i dödsannonser t.ex. brukar jag ge till sjöräddningn kanske för att jag är båtmänniska vid kusten:-)