Grått

Nu börjar ljuset visa sig på allvar. Det går till och med att ta sig en rejäl promenad efter jobbet i dagsljus! När jag gjorde det idag så gick jag och grunnade på det där med grått. Färgen. På förekommen anledning kan man säga för vädret idag är just sånt. Grått och inget liksom. Precis som grå eminenser. Och grå vardag. Och annat slätstruket som vi beskriver med just den färgen. 

Men så vände jag lite på det. Inte för att grått på något vis tillhör mina favoritfärger men just vädermässigt är det en annan sak. Gråväder är lugnt väder. Det kräver absolut ingenting av en. Man kan vila i det. Slå sig till ro. I stillheten. Det stör inte ens tankar, dom kan härja hur fritt som helst. I motsats till så kallat kanonväder, det vill säga strålande sol och allt som där till hör. Då tar själva vädret det mesta av ens uppmärksamhet. 

Fundering: Kan detta vara en av anledningarna till att fler och fler oftare och oftare söker sig till sol och värme, för att de skall slippa umgås med sina egna tankar? Att solen och värmen bildar en bekväm sköld emot det inre "hotet"? För att man är rädd för de där tankarna och vart dom kan dra iväg med en? Knasigt kanske men tanken slog mig. Och då förstår jag också varför jag tycker om att gå ut och gå ensam i gråväder, det är lika spännande varje gång att se precis just vart tankefärden bär!