Konsumismen

Idag konsumerar jag en vintrig vy. Miljövänlig konsumtion... Mjörn vill inte lägga sig trots att det varit minusgrader länge nu. Stundtals rätt många, i alla fall med "Södra-Sverige-mått" mätt. Om kylan kvarstår kanske den ändå lägger sig till slut och då uppenbarar sig möjligheten att ta sig ut till nån av de närmaste öarna och grilla... I vintersolen... Mmmmm.

Igår lyssnade jag på Kulturradion i P1 som handlade om konsumtionssamhället, konsumismen och dess verkningar och hur finanskrisen påverkat vår konsumtion och därmed vårt värde som människa. Vårt värde som människa? Hm. Låter knepigt men ändå är det så. Vi identifierar oss tyvärr i mångt och mycket med vad vi har och inte med vad vi är. Materiella värden värderas mer än andra, och mycket viktigare, värden.

Pasolini, som satte begreppet konsumism på kartan, menar att den är ett utslag av en "central order" i fascismens spår att konsumera mera, ju vildare desto bättre...

Zygmunt Baumans bok "Konsumtionsliv" var på tapeten i programmet. Bauman menar att vår konsumism är utbudsstyrd och inte behovsstyrd, d v s att vår konsumtion inte alls styrs av vad vi behöver utan av vad som finns att köpa. Och visst har vi väl alla upplevt det - man får plötsligt ett "behov" av något bara för att vi får syn på det, inte för att vi egentligen behöver det.

Detta är en av anledningarna till att jag köpstoppade under största delen av 2008, det retade mig att vi är så grymt lättlurade! Nån hittar på en trend och vips blir det snudd på ett behov att hänga på, trots att man kanske till och med tror att man är insiktsfull på området... Shit... Ett köpstopp, kanske inte nödvändigtvis under så lång tid som jag höll på, ger en helt annan syn på det här med konsumtion. Nyttigt!

Enligt Passolini har föreställningen om frihet omformats till plikten att konsumera. Sug på den...

Carolina Gynning hade en syn på konsumismen som hon dessvärre säkert delar med många andra - "det är underbart att shoppa, samhället rullar på och fan vet vad som händer där på slutet. Vi får väl hoppa eller nåt... Jag har ingen lust att ändra på mig, jag älskar att shoppa, framför allt skor, det är en belöning för mig. Jag jobbar och sliter häcken av mig och jag är värd den där belöningen". Shit igen...

Det har nu gått ett år sedan jag slutade mitt köpstopp och hur har det då gått för mig och mitt konsumerande? Jodå, visst har jag blivit mer medveten och spontanshoppar inte särskilt ofta men visst händer det. Och jag tycker nog att jag glidit tillbaks lite väl mycket i konsumtionsspåren igen. Dock är inköpen numera betydligt mer genomtänkta och jag har inte svårt att avstå. Jag ställer mig alltid den där extra frågan: "Hur nödvändigt är det här egentligen?" Dessvärre är jag återigen fullt kapabel att svara mig själv: "Inte nödvändigt alls. Men jag gör det ändå." Där har jag något att jobba med igen... Kanske via det nya köpstopp jag aviserade i höstas men som helt kom av sig...