TaggaNer

Jag såg en valaffisch vifta förbi på en buss härom dagen. Centerns tror jag det var. Det stod ungefär: "Bort med utsläppen, inte bilen". Kändes lite naivt liksom. Som att ha kakan och äta den. Varför i hela friden är bilen så helig? För den är verkligen det, det finns nästan ingenstans man kan ifrågasätta bilens existens utan att bli betraktad som en riktig djuping. Eller tok. Eller nåt annat mindre smickrande. Varför? En manick som motarbetar allt människokroppen är skapt för, på alla sätt. Fattar inte. Bilåkandet är ibland, i vissa trakter och för vissa människor ett alldeles suveränt, och kanske enda, sättet att förflytta sig på. Men allt det där andra åkandet, det som hur enkelt som helst kan ersättas med något annat, för den egna plånboken mer ekonomiskt och för miljön oändligt mycket bättre. Varför är det en så het potatis? Faktum är att jag inte kan komma på det. Faktiskt. Och miljöbilar. Trams. Finns inte en bil som inte frestat miljön enormt redan innan den rullat si...

Idag hörde jag ett ord jag inte hört förut, inte vad jag vet i alla fall - ekosystemtjänster. Googlade på det och inser att det förekommit l ä n g e ... Skäms på mig... Hur som helst så blev jag putt först, vad fanken, snacka om naturen som nåt som tillhandahåller tjänster, skall vi göra ett "det" av naturen också nu? Men, jag tänkte om. Precis detta kanske är vägen till att få de som har mammon som sin enda gud att förstå att även naturen behöver ha betalt om man säger så. Om man kan sätta pengar på dessa ekosystemtjänster, om vårt nuvarande ekonomiska system innefattar även dessa så kanske det är en god sak. Frågan är bara hur man skall kunna prissätta något som är fullständigt livsviktigt för oss alla och aldrig, aldrig får bli en handelsvara? Ekosystemtjänster: Gratis (om man räknar pengar) tjänster som tillhandahålles av naturen och är oersättliga och livsviktiga för oss. Utgångspunkten är att dom är tillgängliga för alla men i praktiken är dom mycket ojämnt fördelade ...

Bild overlevnad.org I söndagens GP skrev arkitekten och författaren Bengt Söderberg en insändare med rubriken "Systemskifte nödvändigt för klimatet" . Hittar den tyvärr inte på GP´s nätupplaga. Han skriver att 90 procent av världens energianvändning är fossilbaserad. Känns la "så där" med tanke på att vi snart inte har någon olja att förbruka... Bengt beskriver två skilda vägar att möta den utmaning det innebär att ställa om: 1. Utarbeta åtgärder inom ramen för vårt nuvarande samhällssystem. Det är väl detta som i stort sett varenda politiker desperat sysslar med. Att vidtaga åtgärder som räddar vår planet utan att vi egentligen inte skall ändra på någonting. Hm. 2. Ett nytt samhällssystem. Känns självklart. Varför vågar ingen ledande politiker prata om det? Bengt skriver: "Att hävda att vi med förnybar energi kan möta klimathoten måste ses som en stor björntjänst åt kommande generationer. Detta inte bara för att det är en oframkomlig väg utan för att ...

Läste nyss ett gammalt indianskt ordspråk som jag sett förr men som hamnat i träda någonstans långt bak i min hjärna: "Om du märker att du rider på en död häst är det oftast bäst att kliva av." Användbart. Finns många namn på den hästen...

Jo, man kan ju alltid hoppas. För det är det man gör när man läser Björn Forsbergs bok. Han skriver med ett målande, träffsäkert och underhållande språk om detta ödesmättade ämne. Om konsumismen som det helt överskuggande maskineri som skall dra tillväxten uppåt, världsekonomin framåt och planeten i fördärvet. Björn Forsberg är statsvetare och miljöforskare och i "Tillväxtens sista dagar" diskuterar han de strukturella hinder som står i vägen för en hållbar utveckling. Han skriver boken både i egenskap av forskare och miljöengagerad. I bokens inledning ställer han frågan "Behövs den här boken?" Och ja, det gör den! Jag kan inte låta bli att citera första delen av kapitlet "Tillväxtens ohållbara stödstrukturer". Rubriken på detta avsnitt är "Konsumismen - tillväxtmodellens motor". Så mitt i prick, så håll i er... " Konsumismen kan på en och samma gång ses som tillväxtekonomins viktigaste drivkraft och främsta avart. Det är en av vår tids st...

Röd näckros, Norrvikens trädgårdar Hovs hallar , Bjärehalvön Kronärtskocka, Fredriksdals trädgårdar Blomsterböna, Fredriksdals trädgårdar Björnbär, Fredriksdals trädgårdar Purpurhortensia, Fredriksdals trädgårdar Stenåsa, Öland Ottenby, Öland Haväng, Österlen Har åkt runt i Skåne, Blekinge och på Öland hela veckan och vilat själen. Naturligtvis funderar man på ett och annat som dyker upp efter vägen, bl a varför vi är så benägna att mäta avstånd i tid numera. Från hotellbeskrivningen i Helsingborg: Färjeläget - 200 m, Järnvägsstationen - 200 m, Centrum - 5 min... Och om man frågar någon om avståndet till en annan stad får man jätteofta svaret i den rätt så nya enheten "tid med bil"... Vaffö e de på detta viset...?

Jag har en ny älskling. På tomten. För trädgård kan man inte kalla marken runt huset för ännu. Det är en vääääldigt typisk naturtomt som i sakta mak håller på att ändra karaktär lite här och där. Inte så att det där med naturen skall stryka på foten men lite mer organiserade odlingar har så sakteliga börjat ta form. Och det som häpar mest just nu är roooooooooosor! Så vi gräver ner rosor för glatta livet. Får nog ge Wij Trädgårdar i Ockelbo den största "skulden" för denna nya giv i tillvaron, åk gärna dit, det är en mångfacetterad och fantastisk anläggning! Och det finns en plan, jo då. I den planen ingår bl a att inte bara gräva ner saker utan även gräva upp. Parallellt med nedgrävningen av rosor pågår alltså uppgrävning av små men ack så motsträviga ekrötter. Det är ett slit. Minst sagt. Men jag har gått här och klippt den där skiten i mer än 20 år nu, känner att jag kommit till vägs ände beträffande ekar på tomten, de får ge plats för en spirande rosenträdgård! Min älsklin...