Nu är det dags igen. För köpstopp, hela 2012. Det handlar inte om nåt tvärstopp, det handlar om att inte köpa för att köpa, inte byta ut något som fortfarande egentligen är ok och inte köpa nyproducerat. Inte slösa kort sagt, varken på pengar eller jordens resurser. Och jag har valt att fokusera på vad som är ok, inte vad som inte är det: - det är ok att köpa begagnat - det är ok att köpa nytt för att kunna återanvända eller laga något jag redan har eller kan köpa begagnat, t ex målarfärg för att snygga till en gammal möbel eller knappar och band för att snygga till nåt gammal klädesplagg - det är ok att köpa material och tillverka själv, t ex tyg, garn, virke - det är ok att köpa riktigt hantverk, dvs inte något från "vart-som-helst" som bara kallas hantverk. Jag skall ha koll på varifrån det kommer, absolut helst närproducerat - det är givetvis ok med mat och förbrukningsartiklar även om detta också skall in under luppen , jag skall laga mat utifrån så mycket råvaror ...
Läste nyss ett gammalt indianskt ordspråk som jag sett förr men som hamnat i träda någonstans långt bak i min hjärna: 
Kommentarer
vi rider väl lite till mans ett antal döda hästar, små som stora. En häst vi t ex borde kliva av INNAN den dör lystrar till namnet "Konsumtionssamhället"...
Jo, nog galloperar vår vilt ansvarslösa, löddrande livsstil (som de flesta underkänner...?) fort, fort fram över planeten. Västs fartblindhet, kortsiktighet, torftiga - ja, fattiga, futtiga värderingsgrund och penningstyrda ideologi anammas olyckligt nog av allt fler människor, som gör om våra misstag.
Spridningstakten i en hästmetafor blir Sleipner, Odens i den fornnordiska mytologin åttabenade springare, döende definitivt men ännu en tid pigg och rask som all onaturlig tillväxt tillfälligt är frånkopplat naturlagarna.
Det är inte det att jag missunnar människor få det bättre, det är metoderna, de dåliga, för att nå dit.
Nä, hellre då indianens levnadssätt, filosofi, dess "enkla" världsbild med rågade skopor vördnad, fantasi, förundran, omsorg om allt skapat och de ännu oföddas rättmätiga delakighet.
Indianens djupa, milda, animistiska betraktelsesätt är tilltalande. I den respektfulla andan föröds inga naturtillgångar, skövlas inte natur och miljö, försnillas inget arv. Någon skrev att vi är världshistoriens största försnillare - and, Amen, to that!
Tänkte initialt på eld, kom in på ett annat löp.
Det som förenar ska då alltid lyftas fram men mellan indianen och den vite mannen är det mest skillnader i allt som går att överblicka och begripa - väl invedat i eldmetaforen:
"Vit man gör stor eld sitter långt ifrån.
Röd man gör liten eld, sitter nära."
Roligt du är tillbaka, uppe i alfabetshästens sadel igen!
Den kusen är väl ändå förhoppningsvis odödlig!
kloka ord! Och kärnfrågan är väl egentligen att reda ut vad det är att få det bättre... Vissa saker är kanske självklara men andra är det definitivt inte. Vid en första snabb tanke, ja - men vid lite närmare eftertanke tror jag att många skulle tveka.
Tack! Och alfabetshästen skall vi allt hålla liv i!
All värme!