Jag såg en valaffisch vifta förbi på en buss härom dagen. Centerns tror jag det var. Det stod ungefär: "Bort med utsläppen, inte bilen". Kändes lite naivt liksom. Som att ha kakan och äta den. Varför i hela friden är bilen så helig? För den är verkligen det, det finns nästan ingenstans man kan ifrågasätta bilens existens utan att bli betraktad som en riktig djuping. Eller tok. Eller nåt annat mindre smickrande. Varför? En manick som motarbetar allt människokroppen är skapt för, på alla sätt. Fattar inte. Bilåkandet är ibland, i vissa trakter och för vissa människor ett alldeles suveränt, och kanske enda, sättet att förflytta sig på. Men allt det där andra åkandet, det som hur enkelt som helst kan ersättas med något annat, för den egna plånboken mer ekonomiskt och för miljön oändligt mycket bättre. Varför är det en så het potatis? Faktum är att jag inte kan komma på det. Faktiskt. Och miljöbilar. Trams. Finns inte en bil som inte frestat miljön enormt redan innan den rullat si
Kommentarer
vi rider väl lite till mans ett antal döda hästar, små som stora. En häst vi t ex borde kliva av INNAN den dör lystrar till namnet "Konsumtionssamhället"...
Jo, nog galloperar vår vilt ansvarslösa, löddrande livsstil (som de flesta underkänner...?) fort, fort fram över planeten. Västs fartblindhet, kortsiktighet, torftiga - ja, fattiga, futtiga värderingsgrund och penningstyrda ideologi anammas olyckligt nog av allt fler människor, som gör om våra misstag.
Spridningstakten i en hästmetafor blir Sleipner, Odens i den fornnordiska mytologin åttabenade springare, döende definitivt men ännu en tid pigg och rask som all onaturlig tillväxt tillfälligt är frånkopplat naturlagarna.
Det är inte det att jag missunnar människor få det bättre, det är metoderna, de dåliga, för att nå dit.
Nä, hellre då indianens levnadssätt, filosofi, dess "enkla" världsbild med rågade skopor vördnad, fantasi, förundran, omsorg om allt skapat och de ännu oföddas rättmätiga delakighet.
Indianens djupa, milda, animistiska betraktelsesätt är tilltalande. I den respektfulla andan föröds inga naturtillgångar, skövlas inte natur och miljö, försnillas inget arv. Någon skrev att vi är världshistoriens största försnillare - and, Amen, to that!
Tänkte initialt på eld, kom in på ett annat löp.
Det som förenar ska då alltid lyftas fram men mellan indianen och den vite mannen är det mest skillnader i allt som går att överblicka och begripa - väl invedat i eldmetaforen:
"Vit man gör stor eld sitter långt ifrån.
Röd man gör liten eld, sitter nära."
Roligt du är tillbaka, uppe i alfabetshästens sadel igen!
Den kusen är väl ändå förhoppningsvis odödlig!
kloka ord! Och kärnfrågan är väl egentligen att reda ut vad det är att få det bättre... Vissa saker är kanske självklara men andra är det definitivt inte. Vid en första snabb tanke, ja - men vid lite närmare eftertanke tror jag att många skulle tveka.
Tack! Och alfabetshästen skall vi allt hålla liv i!
All värme!