Varför gör vi som vi gör? Vi använder våra kroppar mindre och mindre i vardagslivet. Vi åker bil, sitter på tåg, bussar, i väntrum och framför TV´n, har helst stillasittande arbeten (kroppsarbeten är svettiga, ger ofta både låg status och låg lön). Hela samhället anpassas liksom efter att vi ska vara så still som det bara går trots att kroppen är gjord för att arbeta, den fungerar inte annars! I vår redan stressade vardag tar vi i så att vi nästan kräks i nåt som mest liknar medeltida tortyrredskap i nåt kalt, omysigt gym. Och vi grupptränar så svetten lackar i jättestora grupper i jättestora salar. För stora pengar. Allt detta stillasittande och denna stress hjälper oss ordentligt på traven på vägen emot en ohälsa vi inte är intresserade av. Tänk om vi istället hade förstånd på att utforma samhället så att vi helt automatiskt frestar på kroppen kontinuerligt, byggde in rörelse och muskelträning i vardagen. Då skulle vi utan att vi ens behöver tänka på det ge kroppen det den behöver oc...
Läste nyss ett gammalt indianskt ordspråk som jag sett förr men som hamnat i träda någonstans långt bak i min hjärna: 
Kommentarer
vi rider väl lite till mans ett antal döda hästar, små som stora. En häst vi t ex borde kliva av INNAN den dör lystrar till namnet "Konsumtionssamhället"...
Jo, nog galloperar vår vilt ansvarslösa, löddrande livsstil (som de flesta underkänner...?) fort, fort fram över planeten. Västs fartblindhet, kortsiktighet, torftiga - ja, fattiga, futtiga värderingsgrund och penningstyrda ideologi anammas olyckligt nog av allt fler människor, som gör om våra misstag.
Spridningstakten i en hästmetafor blir Sleipner, Odens i den fornnordiska mytologin åttabenade springare, döende definitivt men ännu en tid pigg och rask som all onaturlig tillväxt tillfälligt är frånkopplat naturlagarna.
Det är inte det att jag missunnar människor få det bättre, det är metoderna, de dåliga, för att nå dit.
Nä, hellre då indianens levnadssätt, filosofi, dess "enkla" världsbild med rågade skopor vördnad, fantasi, förundran, omsorg om allt skapat och de ännu oföddas rättmätiga delakighet.
Indianens djupa, milda, animistiska betraktelsesätt är tilltalande. I den respektfulla andan föröds inga naturtillgångar, skövlas inte natur och miljö, försnillas inget arv. Någon skrev att vi är världshistoriens största försnillare - and, Amen, to that!
Tänkte initialt på eld, kom in på ett annat löp.
Det som förenar ska då alltid lyftas fram men mellan indianen och den vite mannen är det mest skillnader i allt som går att överblicka och begripa - väl invedat i eldmetaforen:
"Vit man gör stor eld sitter långt ifrån.
Röd man gör liten eld, sitter nära."
Roligt du är tillbaka, uppe i alfabetshästens sadel igen!
Den kusen är väl ändå förhoppningsvis odödlig!
kloka ord! Och kärnfrågan är väl egentligen att reda ut vad det är att få det bättre... Vissa saker är kanske självklara men andra är det definitivt inte. Vid en första snabb tanke, ja - men vid lite närmare eftertanke tror jag att många skulle tveka.
Tack! Och alfabetshästen skall vi allt hålla liv i!
All värme!