Den kommande veckan skall jag skriva Veckans Blogg i Alingsås Tidning . Jättekul och lite pirrigt! Det kommer givetvis att bli ett eller annat inlägg om köpstopp och även om andra ting, säkert en del med lokal anknytning. Kanske nån liten välriktad snyting hit eller dit, får se vilken inspiration som dyker upp under veckan... Var dessutom med i senaste pappers-AT med en artikel om mitt köpstopp. Jisses, en blir ju änna linslus snart, hade ju också nästan två sidor om köpstopp och downshifting i TTELA (Trollhättans Tidning...) i oktober, men det har jag mörkat med hittills... Såg i Aftonbladet att det är fler personer än någonsin som vill byta namn, hela 7400 ansökningar hittills i år. Varför? Ännu ett sätt att uppgradera en bit av sitt skal? Eller ett sätt att känna större glädje i livet, knappast. Och vad blir skillnaden, egentlingen, om man heter Silfwerflyckt istället för Andersson mer än att de flesta kommer att stava ens namn fel? Har aldrig hajjat det där, kan nån förklara?
Läste nyss ett gammalt indianskt ordspråk som jag sett förr men som hamnat i träda någonstans långt bak i min hjärna: 
Kommentarer
vi rider väl lite till mans ett antal döda hästar, små som stora. En häst vi t ex borde kliva av INNAN den dör lystrar till namnet "Konsumtionssamhället"...
Jo, nog galloperar vår vilt ansvarslösa, löddrande livsstil (som de flesta underkänner...?) fort, fort fram över planeten. Västs fartblindhet, kortsiktighet, torftiga - ja, fattiga, futtiga värderingsgrund och penningstyrda ideologi anammas olyckligt nog av allt fler människor, som gör om våra misstag.
Spridningstakten i en hästmetafor blir Sleipner, Odens i den fornnordiska mytologin åttabenade springare, döende definitivt men ännu en tid pigg och rask som all onaturlig tillväxt tillfälligt är frånkopplat naturlagarna.
Det är inte det att jag missunnar människor få det bättre, det är metoderna, de dåliga, för att nå dit.
Nä, hellre då indianens levnadssätt, filosofi, dess "enkla" världsbild med rågade skopor vördnad, fantasi, förundran, omsorg om allt skapat och de ännu oföddas rättmätiga delakighet.
Indianens djupa, milda, animistiska betraktelsesätt är tilltalande. I den respektfulla andan föröds inga naturtillgångar, skövlas inte natur och miljö, försnillas inget arv. Någon skrev att vi är världshistoriens största försnillare - and, Amen, to that!
Tänkte initialt på eld, kom in på ett annat löp.
Det som förenar ska då alltid lyftas fram men mellan indianen och den vite mannen är det mest skillnader i allt som går att överblicka och begripa - väl invedat i eldmetaforen:
"Vit man gör stor eld sitter långt ifrån.
Röd man gör liten eld, sitter nära."
Roligt du är tillbaka, uppe i alfabetshästens sadel igen!
Den kusen är väl ändå förhoppningsvis odödlig!
kloka ord! Och kärnfrågan är väl egentligen att reda ut vad det är att få det bättre... Vissa saker är kanske självklara men andra är det definitivt inte. Vid en första snabb tanke, ja - men vid lite närmare eftertanke tror jag att många skulle tveka.
Tack! Och alfabetshästen skall vi allt hålla liv i!
All värme!