19 december 2010

Matens pris

Bild miljojournalisterna.se

Idag lyssnade jag på ett mycket intressant program på P1. Repris från i våras. Inte sämre för det och det angår oss alla. "Matens pris" heter programserien, för det är en serie på fem program, och dagens avsnitt var "Sojan som förgiftar". Handlade om konsekvenserna av jakten på lägre matpriser - trots att vi aldrig någonsin kunnat handla så mycket mat för så lite pengar.

Ekots reportrar Malin Olofsson och Daniel Öhman har undersökt vad som döljer sig bakom de låga matpriserna och hur både människor och djur far illa och miljön skadas. Shit. Inget roligt alls.


Malin Olofsson och Daniel Öhman har utsetts till Årets miljöjournalister 2010. Juryns motivering:


"För radioserien Matens pris som med ambitiös journalistik kopplar helhetsgrepp på en fråga med global miljöpåverkan och som berör alla. Programmen vågar ha en personlig ton utan att förlora i trovärdighet, med ett resultat som hjälper lyssnaren att ta insiktsfulla beslut i vardagen".


Om du vill lyssna på programmet (rekommenderas varmt!) så kan du göra det här.

.

Cykelliv




Jag triggar mer och mer på det här med att klara sig utan bil. Helt utan känns som en utopi i dagsläget men att låta den stå så mycket som det bara är möjligt är i alla fall en god sak om än ett något rörligt mål. Just nu är det helt omöjligt att cykla till jobbet t ex då det knappast hjälper ens med dubbdäck i det tjocka snötäcket. Det går an att kryssa sig fram i vägarbeten när det är barmark men nu är det tji.

Men, det kommer ju en vår igen, yes!

Då hösten gjorde sitt inträde och mitt dagliga cyklande tog sin början igen efter många års träda kom också kraven på bra utrustning för själva cyklandet med inriktning vardagsliv, inte sport. Det första var en både praktisk och snygg cykelväska. Och sen vore det ju kul med en fräck cykelhjälm. Och lite annat. Fann dock inte riktigt vad jag sökte så vad fanken - får väl göra det själv då! Så föddes cykelliv.se. Här kommer jag att samla bra grejor för ett vardagsliv på cykel och till fots. Har börjat så smått med just cykelväskor och hjälmar.

Ta gärna en titt, just nu är det julpris på väskan ovan som är en jättebra shoppingväska från holländska Basil. Finns även i en djupt blålila färg. Den är försedd med en krokanordning som döljs bakom en dragkedjsficka då väskan inte hänger på pakethållaren och då finns inte en chans att se att det faktiskt är en cykelväska. Jag har använt min jättemycket även när jag inte cyklar.


Julpris är det även på en snygg och praktisk axelremsväska där det ryms både pärm och laptop om det behövs. Från New Looxs. Samma typ av krokanordning. Finns i flera utföranden.

Och ja - jag har allt funderat på det där med köpstopp, konsumism och att sälja grejor. Krockar. Dock känns det ändå rätt att försöka uppmuntra ett vardagsliv utan bil så tills vidare känns detta rätt.

Välkommen till cykelliv.se, en butik som ständigt kommer att utvecklas!

.

12 december 2010

Medmänsklighet - alldeles omodernt?

Bild aftonbladet.se
Oj, oj. Tiden går. Det är nästan en månad sedan förra inlägget, snacka om bloggtorka! Nu läste jag alla fall på dagens aftonbladet.se om ännu ett fullständigt oförståeligt försäkringskasseärende. För det är ju tyvärr det man blir när man är sjuk - ett ärende hos försäkringskassan. Bland annat. Jan Gustafsson som endast har ledsyn, ligger på dialys 20 timmar/vecka och återhämtar sig resten av tiden skall nu utförsäkras och tvingas söka jobb. Enligt försäkringskassan. Är det inte precis det vår välfärd är till för - att sånt här inte skall behöva inträffa, att vi skall värna om de som har det svårt?

Det sägs att vi överlag har fått det bättre (vad nu definitionen på det är...). Men det verkar som vi sänkt lägstanivån ordentligt. Hur känns det? Om man råkar illa ut kan det vara fritt fall som väntar men om man är frisk, arbetsför och gärna lite framåt så väntar guld och gröna skogar. Är det inte precis det som är solidaritet, att se till att ingen skall behöva råka illa ut, att lägstanivån är så hög som det bara är möjligt, kanske då till priset av en lägre högstanivå?

Återigen slås jag av den fasansfulla insikten att alienationen blir värre och värre i vårt samhälle, i alla möjliga sammanhang. Vi skärmar oss effektivt, eller blir skärmade, från effekterna av de beslut vi tar, både privat och i samhället i stort. Vi ser aldrig det som är så viktigt för att ta lärdom och göra saker bättre och bättre - orsak och verkan. Ibland har vi inte ens möjligheten att se det. Men vi kan ana oss till det om vi bara vill försöka. Om vi stannar upp en smula och tänker innan vi handlar. Och det kan räcka långt.

Då vi köper en ny TV ser vi inte effekten av den gamla på en förödande elektroniksoptipp någon annanstans på jorden. Hade vi haft den soptippen utanför vår egen dörr så hade vi hållit hårt i vår gamla TV.

Samma sak är det i fallet med Jan Gustafsson. Jag tror inte att den tjänsteman som beslutar att han skall utförsäkras är någon elaking, nej, han följer säkert bara de paragrafer och regler som finns och att ta strid för något som bara är ett ärende på en dataskärm är fjärran. Om samme tjänsteman hade träffat Jan Gustafsson, hade haft mänsklig kontakt, sett honom i ögonen och gett honom beskedet - hade det nog inte blivit samma besked. Läkaren som intygat att Jan inte kan arbeta har den kontakten - och då är det liksom som om det är mindre värt i sammanhanget, det är i alla fall inget som biter på Försäkringskassan.

Mänsklighet. Solidaritet. Vad hände? När blev det så himla omodernt? Och när blev alienation så modernt?

Wikipedia: Alienation, förfrämligande, är ett sociologiskt och filosofiskt begrepp som syftar på ett vidsträckt socialt fenomen.
.

14 november 2010

"Cykeln - fågeln som föll ur boet"

Bild: cykelsmart.se
"Andelen som cyklar i Sverige är långt färre än i t ex Danmark och Holland - och minskar. Det beror inte på kallt klimat eller att vi har ett för stort land. Det beror nästan helt på politiska beslut."

Detta står att läsa i senaste numret av Miljöpartiets medlemstidning. En beklämmande men läsvärd artikel om cyklismen som tyvärr bekräftar precis det jag själv upptäckt när jag nu åter har börjat cykla mycket.

Då bilarna i början av 1900-talet började dyka upp på våra gator fick dom samsas med cyklister, hästskjutsar, gångtrafikanter och spårvagnar. På lika villkor. Nu är det helt annorlunda. Även om det byggs cykelbanor, olika bra i olika städer, så är det fortfarande i mångt och mycket på bilisternas villkor. T ex, vem är det som får korsa konstiga kanter och annat för cyklisterna himla otyg, jo just cyklisterna. Som bilist skulle man bli topp tunnor rasande om man var tvungen att passera sånt här på vägen. Kort sagt, som det står i artikeln:


"Ofta när det byggs cykelbanor byggs de inte för att cyklarna ska komma fram snabbare utan för att de inte ska vara i vägen för bilarna. Så att bilarna ska komma fram snabbare".

År 2000 satte Vägverket upp målet att öka cyklingen från 12 procent av alla persontransporter till 16 procent år 2010. Men ack, istället har den sjunkit till i snitt 10% och i Stockholm till fjuttiga 6%. Fiasko.

Staden Lund avviker rejält, där är motsvarande siffra 25%! Och vad beror då det på? Jo, där motsatte sig politikerna redan på 1970-talet en stor motorled genom stan och satsade istället till att dämpa bilismen. Detta har alltså burit en fantastisk frukt på sikt!

Köpenhamn satsar stort på cyklismen och bygger flera stora cykelleder genom staden och i Amsterdam har man med noggrann stadsplanering åstadkommit 400 km sammanhängande cykelvägar och bl a detta har gjort att andelen persontransporter med cykel ökat till 60%! Den största rollen i detta har dock en folkomröstning 1994 spelat, då det beslutades att bilarnas utrymme i staden skulle minskas till förmån för alternativen. Med stor majoritet dessutom!

Och som det står i artikeln:

"Andelen cyklister i Köpenhamn och Amsterdam beror inte på någon speciell gen hos befolkningen..."

Det krävs att politikerna slutar med att till stor del betrakta cyklismen som en hobby istället för en viktig del i infrastrukturen för att fler skall börja cykla. Då kan man börja göra rejäla och lönsamma investeringar i ökad cykeltrafik med bättre hälsa, mindre buller mindre miljöbelastning, många gånger tidsvinster och mindre trängsel som resultat.


För fanken politikerna, kom igen nu! Ni har missat dåvarande Vägverkets mål med hur mycket som helst, vänd på steken och utgå från cyklisterna, bygg cykelbanor och komplettera med bilgator lite här och var där det kan funka...

.

9 november 2010

Med eller mot naturen?


Nu kommer det en gnutta vinter. Igen. Det gör ju oftast det, varje år. Även söderut i landet. Ändå är det kris och kaos så fort dom vita fjunen dalar ner, särskilt då tillsammans med vindstyrkor över och temperaturer under noll... Vårt största problem verkar till synes vara hur det är på vägarna... Vi har alltså ett samhälle vars funktion i första hand verkar bygga på förflyttningar av allt, inte minst människor, kors och tvärs...

Är det så listigt, det vi håller på med. Skapar infrastrukturer och funktioner i samhället som nästan räknar med att vi inte har det klimat vi har. Att vi nog i stort sett kan bortse från vintern, för det blir nog inte så farligt i år. Och inte nästa år heller. Eller nästa...

Vore det då inte smartare att tänka att "Hm, vi har ju en vinter också. Klarar dom här lösningarna 1 meter snö, stormvindar och 20 grader kallt?". För så är det ju ibland. Inte bara i norra Sverige. Skulle det inte vara en bra idé att avstå från det där som inte fixar en tvättäkta vinter, att inse att sådana lösningar kanske inte är för oss utan för folk som bor ännu mer söderut i världen än södra Sverige? Vi har annat som inte dom har och som vi kan vara tacksamma för.

Varför letar sig den vilseledande attityden att vi skall anpassa naturen efter våra många gånger skumma önskemål allt djupare in i folksjälen - eller i alla fall i folkhjärnan? Varför inte hålla fast vid det som är det enda som funkar i längden, nämligen att vi anpassar oss efter den natur vi trots allt ingår i? För att även fortsättningsvis ha en natur att ingå i...

Ingen har ännu lyckats förhandla med naturen om någon annan lösning och det kommer rimligtvis aldrig heller att ske.
.

4 november 2010

Parallell karriär...?

Bild jarfallaomsorg.se
Det finns ett ord jag hört och läst flera gånger de senaste dagarna. Aldrig förut, eller jag har i alla fall inte lagt märke till det. Det gör jag nu. "Boendekarriär". Herre Gud min skapare... Var i hela friden har detta ord kommit ifrån? Låter mest som nån listig och extra girig mäklare varit framme med sitt bidrag till jakten på lyckan...

Karriärer kräver. Och man gör dem vanligtvis på jobbet. Om man nu skall göra karriär i boendet också, när tusan skall man då koppla av? Och vad blir nästa karriär vi skall göra? Skulle gärna slå ett slag för "inre-utvecklings-karriär" - motsägelsefullt i överkant förstås.

Så - jag tror helt enkelt jag skiter i det där med karriär även fortsättningsvis!

.

31 oktober 2010

Skalman - forever!

I DN säger Maria Lennernäs, professor i mat- och måltidskunskap, att vägen till en lite piggare vinter går via mat- och sovklockan. Den som Skalman nyttjat i massor av år. Det blir mörkare och mörkare och vi blir allt hungrigare. Nivån av sömnhormonet melatonin ökar i blodet och det är signalen till kroppen att "lagra på sig fett inför vintern" så att säga. Men höstmörkret är inte den största boven, det är "dygnetruntsamhället" vi lever i där allt fler har en knepig dygnsrytm. Det äts, jobbas, sovs och tränas på heltokiga tider och detta lägger grunden till mycket ont.

"Att leva mot den biologiska klockan är riskfyllt och innebär att kroppen åldras i förtid" säger Lennernäs. Hm. Något att tänka på.

Kroppen mår bäst då maten kommer på bestämda tider. Och på natten skall vi inte äta alls, då skall ämnesomsättning och blodtryck sjunka så att hjärta och kärl får vila. Om vi äter oregelbundet eller kanske till och med vänder på dygnet kan detta lägga grunden till inte bara viktökning utan allvarliga sjukdomar.

Min egen erfarenhet är att detta stämmer klockrent. Mat- och sovklockrent... Jag har under långa tider lagt mig vid tiosnåret, inte haft någon väckning på morgonen och jag har varit rätt så petig med mattider (blir rätt grinig när jag blir hungrig om man säger så...). Resultatet har då varit att jag vaknar 05.55 varje morgon. Av mig själv. Utvilad. Så jag skriver under direkt på det Lennernäs säger - gör som Skalman, fixa din mat- och sovklocka inför vintern, du kan se hur den fungerar HÄR!

.

23 oktober 2010

Män som shopaholics?

Bild led-tv.com.au
I gårdagens DN står att läsa att män som missbrukar shopping ökar. Men, dom söker sällan hjälp och därför hör vi inte talas om problemet så ofta. Och enligt männen själva är det inte shopping dom ägnar sig åt, de är istället "samlare" och eventuellt gör dom "felaktiga investeringar". Låter lite "finare" liksom. Det lågt värderade ordet shopaholic skall helst förbli kvinnorna förbehållet. Bah. Faktum är dock att köpmissbrukare nästan lika ofta är män som kvinnor.

Men, jag känner igen resonemanget från alla möjliga sammanhang. Det är liksom finare att shoppa kapitalvaror, att till exempel hålla sig up-to-date på TV-fronten, mobiltelefonfronten och allt vad det kan vara. För att inte tala om bilar. De kan få kosta ett antal hundratusen kronor utan att det betraktas som det minsta skumt eller onödigt. Men 15 par skor i garderoben...

Shopping är shopping, vad för onödigt det än gäller. Sedan kan man ju undra var gränsen för köpmissbruk går? Då jag avslutade mitt köpstopp tyckte jag minsta lilla grej, som jag inte behövde utan köpte bara för att jag ville ha den, var nåt slags missbruk. Tyvärr har väl den känslan luckrats upp en smula är jag rädd...

Psykologen Owe Sandberg säger bl a i artikeln:

"Köpberoende liknar andra typer av missbruk och shoppandet triggar olika beroendecentra i hjärnan. När man handlar utsöndras signalsubstansen dopamin som är beroendeframkallande. Symptomen på "köpabstinens" är desamma som vid alkoholabstinens; man blir rastlös, irriterad och orolig."

Om mäns shopping verkligen stämplas som shopping den också, och många män därmed får stämpeln shopaholic, kanske vi kan börja dra åt detta eviga shoppandets tumskruvar och på allvar ta tag i problemet en gång för alla? Kanske...




9 oktober 2010

Johnny Depp - yeah!

Gött med spontanitet även i superstjärnornas hypade värld! Och jag vill så gärna tro att detta tilltag från Johnny Depp kom från hjärtat och ingen annanstans. Så jag har bestämt mig för att det gjorde det.

Läs i Aftonbladet!

14 september 2010

Den heliga bilen

Jag såg en valaffisch vifta förbi på en buss härom dagen. Centerns tror jag det var. Det stod ungefär: "Bort med utsläppen, inte bilen". Kändes lite naivt liksom. Som att ha kakan och äta den. Varför i hela friden är bilen så helig? För den är verkligen det, det finns nästan ingenstans man kan ifrågasätta bilens existens utan att bli betraktad som en riktig djuping. Eller tok. Eller nåt annat mindre smickrande. Varför? En manick som motarbetar allt människokroppen är skapt för, på alla sätt. Fattar inte.

Bilåkandet är ibland, i vissa trakter och för vissa människor ett alldeles suveränt, och kanske enda, sättet att förflytta sig på. Men allt det där andra åkandet, det som hur enkelt som helst kan ersättas med något annat, för den egna plånboken mer ekonomiskt och för miljön oändligt mycket bättre. Varför är det en så het potatis? Faktum är att jag inte kan komma på det. Faktiskt.

Och miljöbilar. Trams. Finns inte en bil som inte frestat miljön enormt redan innan den rullat sin första meter, skit samma vilket bränsle den går på!


Jag ser verkligen fram emot den dag när en politiker högt vågar ifrågasätta bilismen, inte bränslet de drivs med...

Intressant läsning i SvD.

9 september 2010

Ekosystemtjänster

Idag hörde jag ett ord jag inte hört förut, inte vad jag vet i alla fall - ekosystemtjänster. Googlade på det och inser att det förekommit l ä n g e ... Skäms på mig...

Hur som helst så blev jag putt först, vad fanken, snacka om naturen som nåt som tillhandahåller tjänster, skall vi göra ett "det" av naturen också nu? Men, jag tänkte om. Precis detta kanske är vägen till att få de som har mammon som sin enda gud att förstå att även naturen behöver ha betalt om man säger så. Om man kan sätta pengar på dessa ekosystemtjänster, om vårt nuvarande ekonomiska system innefattar även dessa så kanske det är en god sak. Frågan är bara hur man skall kunna prissätta något som är fullständigt livsviktigt för oss alla och aldrig, aldrig får bli en handelsvara?

Ekosystemtjänster: Gratis (om man räknar pengar) tjänster som tillhandahålles av naturen och är oersättliga och livsviktiga för oss. Utgångspunkten är att dom är tillgängliga för alla men i praktiken är dom mycket ojämnt fördelade mellan jordens innevånare. Exempel på ekosystemtjänster är pollinerande insekter, vattenrening, naturliga skadedjursbekämpare och att bördig jord bildas. Och luften vi andas. Och en oändlig räcka saker till, läs mer t ex på Albaeco Sverige.

Miljöaktuellt har tagit reda på vad svenska miljöpolitiker vet om ekosystemtjänster.


31 augusti 2010

Systemskiftedags

Bild overlevnad.org
I söndagens GP skrev arkitekten och författaren Bengt Söderberg en insändare med rubriken "Systemskifte nödvändigt för klimatet". Hittar den tyvärr inte på GP´s nätupplaga.

Han skriver att 90 procent av världens energianvändning är fossilbaserad. Känns la "så där" med tanke på att vi snart inte har någon olja att förbruka...

Bengt beskriver två skilda vägar att möta den utmaning det innebär att ställa om:

1. Utarbeta åtgärder inom ramen för vårt nuvarande samhällssystem. Det är väl detta som i stort sett varenda politiker desperat sysslar med. Att vidtaga åtgärder som räddar vår planet utan att vi egentligen inte skall ändra på någonting. Hm.

2. Ett nytt samhällssystem. Känns självklart. Varför vågar ingen ledande politiker prata om det?

Bengt skriver:

"Att hävda att vi med förnybar energi kan möta klimathoten måste ses som en stor björntjänst åt kommande generationer. Detta inte bara för att det är en oframkomlig väg utan för att förhoppningarna om denna tas som förevändning för att undvika den enda framkomliga vägen, nämligen utvecklingen av ett nytt samhällssystem."


Hur lätt är det att utveckla ett nytt samhällssystem med kniven på strupen? Vore det inte en god sak att börja dra i detta nu, innan det blir för sent? Vissa saker går inte att backa på hur gärna man än vill.

Bengts recept:

- Från högenergisamhälle till lågenergisamhälle
(Vilken energi behöver vi göra av med och vilken gör vi av med ändå?)
- Från storskalighet till småskalighet
(Tack!)
- Från urbanisering till ruralisering
(Hade svårt med det senare, var tvungen att slå upp det - betyder i alla fall flytt till glesbygd istället för från vilket man väl iofs kunde gissa)
- Från ekonomisk tillväxt till självförsörjning
(Tack igen!)
- Från fossil energi till muskelenergi
(Tänk vad mycket energi vi blåser på gymen därför att vi tidigare på dagen gjort av med fossil energi för att förflytta oss så bekvämt som möjligt. Så att vi inte får den rörelse vi behöver. Så att vi måste gå på gym istället...)

Varför fegar politikerna. Allihop. Varför nämner dom inte saker och ting vid dess rätta namn? Varför dyker sagan "Kejsarens nya kläder" upp så himla ofta i hjärnan nu för tiden...?

Bengt har bl a skrivit boken
"En strategi för överlevnad". Blev lite nyfiken på den...

28 augusti 2010

Att sitta av i tid...

Läste nyss ett gammalt indianskt ordspråk som jag sett förr men som hamnat i träda någonstans långt bak i min hjärna:

"Om du märker att du rider på en död häst är det oftast bäst att kliva av."


Användbart. Finns många namn på den hästen...


24 augusti 2010

Tillväxtens sista dagar?

Jo, man kan ju alltid hoppas. För det är det man gör när man läser Björn Forsbergs bok. Han skriver med ett målande, träffsäkert och underhållande språk om detta ödesmättade ämne. Om konsumismen som det helt överskuggande maskineri som skall dra tillväxten uppåt, världsekonomin framåt och planeten i fördärvet.

Björn Forsberg är statsvetare och miljöforskare och i "Tillväxtens sista dagar" diskuterar han de strukturella hinder som står i vägen för en hållbar utveckling. Han skriver boken både i egenskap av forskare och miljöengagerad. I bokens inledning ställer han frågan "Behövs den här boken?" Och ja, det gör den!

Jag kan inte låta bli att citera första delen av kapitlet "Tillväxtens ohållbara stödstrukturer". Rubriken på detta avsnitt är "Konsumismen - tillväxtmodellens motor". Så mitt i prick, så håll i er...

" Konsumismen kan på en och samma gång ses som tillväxtekonomins viktigaste drivkraft och främsta avart. Det är en av vår tids stora gåtor hur en närmast enig kör av makthavare ser växande konsumtion som en lösning på alla ekonomiska problem. Samtidigt som dagens överkonsumtion i snabb takt för planeten mot kollaps önskar man alltså mer av nämnda vara. Mer bilar, mer charterresor, mer onödiga prylar. Lika självklart slås det fast att samhället inte kan prioritera det som vi verkligen behöver, såsom en god vård, skola och omsorg. Här talas det tvärtom om "behovet" av nedskärningar och effektiviserng (det senare i allmänhet nyspråk för försämring).

Dagens överkonsumtion är därför inte bara ett ekologiskt utan även ett socialt problem. Det fanns en tid då växande konsumtionsutrymme medförde en i verklig mening positiv utveckling för oss svenskar. Detta är för övrigt fortfarande fallet för en stor del av jordens befolkning. En rad studier pekar emellertid mot att sambandet mellan växande materiell välfärd och välståndsökning bröts redan under 1970-talet i de nordiska länderna. Ökat konsumtionsutrymme gör oss m a o inte längre lyckligare. I själva verket tycks vår ökade ekonomiska standard på många sätt bidra till en negativ välfärdsutveckling. Dagens prestationsinriktade ekonomi sliter ut folk, gör oss till överviktiga snabbmatskonsumenter och lockar oss att besöka konsumtionspalats istället för att umgås."

Ord och inga visor skulle man kunna säga. I denna bok får åtminstone jag många tankar, tyckanden och farhågor klockrent bekräftade. Detta är en bok som många borde läsa, främst våra politiker som nästan alltid fegar ur på sånt här. Som Björn skriver:

"Ännu har jag inte hört en enda ledande politiker, vare sig i Sverige eller den övriga västvärlden, uttala sig för en minskad konsumtion i samhället. Allt medan ett växande antal studier pekar på ett obestridligt samband mellan överuttag av naturresurser och en accelererande miljökris, väljer man att fortsatt behandla vår tids överkonsumtion som ett politiskt tabu. Det stora förtigandets politik gäller."

Ja, många är vi som väntar just detta, att ledande politiker skall inte bara våga se sanningen i vitögat utan dessutom ta bladet från munnen och prata om det. Högt och mycket!

Om du vill läsa ett mer heltäckande referat av boken så kan du t ex göra det hos Daniel på bloggen "Livet efter oljan".



21 augusti 2010

Mental vila...

Röd näckros, Norrvikens trädgårdar

Hovs hallar, Bjärehalvön

Kronärtskocka, Fredriksdals trädgårdar

Blomsterböna, Fredriksdals trädgårdar

Björnbär, Fredriksdals trädgårdar

Purpurhortensia, Fredriksdals trädgårdar

Stenåsa, Öland

Ottenby, Öland

Haväng, Österlen


Har åkt runt i Skåne, Blekinge och på Öland hela veckan och vilat själen. Naturligtvis funderar man på ett och annat som dyker upp efter vägen, bl a varför vi är så benägna att mäta avstånd i tid numera. Från hotellbeskrivningen i Helsingborg: Färjeläget - 200 m, Järnvägsstationen - 200 m, Centrum - 5 min... Och om man frågar någon om avståndet till en annan stad får man jätteofta svaret i den rätt så nya enheten "tid med bil"... Vaffö e de på detta viset...?


9 augusti 2010

Min nya älskling!

Jag har en ny älskling. På tomten. För trädgård kan man inte kalla marken runt huset för ännu. Det är en vääääldigt typisk naturtomt som i sakta mak håller på att ändra karaktär lite här och där. Inte så att det där med naturen skall stryka på foten men lite mer organiserade odlingar har så sakteliga börjat ta form. Och det som häpar mest just nu är roooooooooosor! Så vi gräver ner rosor för glatta livet. Får nog ge Wij Trädgårdar i Ockelbo den största "skulden" för denna nya giv i tillvaron, åk gärna dit, det är en mångfacetterad och fantastisk anläggning!

Och det finns en plan, jo då. I den planen ingår bl a att inte bara gräva ner saker utan även gräva upp. Parallellt med nedgrävningen av rosor pågår alltså uppgrävning av små men ack så motsträviga ekrötter. Det är ett slit. Minst sagt. Men jag har gått här och klippt den där skiten i mer än 20 år nu, känner att jag kommit till vägs ände beträffande ekar på tomten, de får ge plats för en spirande rosenträdgård!

Min älskling är rosen ovan, en klätterros som heter Penny Lane. Och som säkert kommer att få konkurrens från många rosor framöver. Men just nu är det den som funnit sig till rätta illkvickt och blommar för glatta livet. Visst är den ljuvlig?!

Som kontrast då, ekrötterna:

Inte lika kul...

3 augusti 2010

Fairtrade i blåbärsskogen?

De thailändska, och för all del även t ex vietnamesiska, bärplockarna är på tapeten i blåbärstider. Varje år. De plockar från arla morgonstund till sena kvällen och ibland tjänar dom några spänn på det här äventyret men lika ofta verkar det som de går back. 10-12kr/kg får dom om dom plockar åt ett företag, plockar de på egen hand kan de möjligen få det dubbla. Jag skulle inte sälja ens en deciliter för 10 spänn...

I år har det införts något slags kollektivavtal som innebär en garantilön på 16 000 kr/månad. Om de halkar hit på rätt bananskal så att säga. Verkar det som. Lyssna själv på klargörandet i Studio ett under rubriken "Thailändska bärplockare" en bit ner på sidan, själv blev jag mest förvirrad...

Hur som helst drabbas jag åter av tanken, tanken att man lätt tror att det där med Fairtrade är något som behövs i "mindre utvecklade" länder, tanken att det faktiskt inte är så, tanken att det sannerligen behövs i den svenska blåbärsskogen...

30 juli 2010

Konsumtionsansvar

Bild tallbergfoundation.org
Andes Wijkman skrev häromdagen en uppfriskande och välbehövlig artikel i SvD! När skall fler politiker våga ta bladet från munnen och stå upp på detta sätt? Go for it Anders!

Mera Anders Wijkman på Growyn Green.

28 juli 2010

Skolan - livet

(Bilden har inte ett dugg med detta att göra, tyckte bara den var tjusig...)

Vi ska ha världens bästa skola.
Vi ska satsa på ungdomarna. Bara dom väljer skolan i massor av år. Det är som om ens välmående och t o m själva livet hänger på att man utbildar sig till tänderna. Till alltid nåt. Och vem skall då göra allt det där andra, det som inte är så "fint", det som går finfint att göra utan en massa utbildning?

Polisen och Pippi Långstrump:

”Ja, men förstår du inte att du måste gå i skolan.”

”Varför måste man gå i skolan?”

”För att lära sig saker och ting förstås.”

”Vad då för saker ”, undrade Pippi.

”Allt möjligt”, sa polisen, ”en hel massa nyttiga saker, multiplikationstabellen till exempel.”

”Jag har klarat mig bra utan någon pluttifikationstabell i nio år”, sa Pippi. ”Och då går det nog
i fortsättningen också.”
”Ja, men tänk så tråkigt det blir för dej att vara så okunnig. Tänk när du blir stor en gång, och
någon kanske kommer och frågar dej vad huvudstaden i Portugal heter och du då inte kan svara.”
”Jag kan visst svara”, sa Pippi. ”Jag bara svarar så här: Om du är så förtvivlat angelägen om
att få veta, vad huvudstaden i Portugal heter, så skriv för all del direkt till Portugal och fråga!”
”Ja, men tror du inte du skulle tycka det var tråkigt, att du inte själv visste det?”
”Kan väl hända”, sa Pippi. ”Jag skulle väl ligga vaken ibland om kvällarna och undra och undra: Vad i all sin dar heter huvudstaden i Portugal? Men man kan ju inte få ha roligt jämt”, sa Pippi och ställde sig på händerna ett tag.

Knud Illeris:

"Skolan är en återskapare av den rådande samhällsordningen, d.v.s. den anpassar individerna till det kapitalistiska systemet. Skolan har en viktig roll när det gäller att sortera individerna efter rådande strukturella och ideologiska förhållanden. Man kan väl också i någon mån tillskriva skolan ett visst ”förvaringssyfte” för någonstans måste barnen och ungdomarna vara innan de blir till nytta (och lönsamma) i samhället.
"

Slutsats: Vi satsar på ungdomarna - i alla fall på dem som tycker det är ok att bli förvarade, anpassade och sorterade...

Läs gärna
denna artikel av den norske samhällsforskaren Nils Christie.

26 juli 2010

Blåbärsdags!

Nu vimlar det av underbart goda blåbär i skogarna! Rena meditationen är det att gå där och plocka. Och för all del ryggknäckande också... Hur gör dom, dom som plockar så där infernaliskt mycket? Hur står deras ryggar pall? Jag måste ha missat nåt väsentligt i själva plocktekniken känns det som... En timma, sedan går det på ren vilja. Och sedan går det inte att plocka några bär på flera dagar. Nåt tips?

Varje gång jag är ute i skogen och plockar bär förundras jag över hur få som är det. Jag har många gånger plockat i en skog som ligger 10 min gångväg från ett STORT bostadsområde och även där har jag bara någon enstaka gång sett någon mer bärplockare. Är vi verkligen så usla på att ta vara på det som skogen har att ge? Eller är folk månne rädda om sina ryggar...? Blåbär lär ju vara rena miraklet att stoppa i sig, saxat från Wikipedia:

"Blåbär innehåller antioxidanter, bland annat 5 mg askorbinsyra per 100 g (rekommenderat dagsbehov 75-100 mg) och lutein, som anses vara bra för synen. Blåbäret kan eventuellt stärka kroppspulsådern, behandla diarré och är på andra sätt bra för magen. Bäret anses också vara bra för minnet och kan möjligen förhindra demenssjukdomar. En del anser också att blåbär kan förbättra mörkerseendet och reglera blodsockret hos de med diabetes."

Om så bara hälften av ovanstående är sant, utöver att bären är så himla goda, så borde det räcka för att locka ut fler i blåbärsskogen!

23 juli 2010

Hej bloggen!

Oj, oj, oj vad tiden går! Och inte blir det några inlägg inte. Monumental bloggtorka. Själva livet tar hela min uppmärksamhet sedan ett bra tag tillbaks och det har hittills varit oresonligt svårt att sy in bloggandet i det. Mer än högst sporadiskt. Men, jag saknar det en smula så nu blir det andra bullar. Får se hur det kommer att se ut, skulle tro att innehållet blir en smula annorlunda. Också. Utökat liksom.

Jag har grunnat lite på varför det inte blivit så många inlägg på länge nu, intresset har ju inte minskat. Egentligen. Kan vara så här: Dels fylls min tid med mycket annat men framför allt har jag någon på nära håll att ventilera saker och ting med numera. Jag börjar fundera på något, ventilerar det med mannen och sedan är det färdigt. Blir inget kvar att skriva om om man säger så. Fini.

Så, nu blir det till att spara ett och annat filosoferande till bloggen!

(Spana in vår vackra änglatrumpet, lite anfrätt av regn nu men ändå!)


9 maj 2010

Fysisk (in)aktivitet i skolan

Bild fc.pub.malmo.se
Grundskolans kursplaner håller på att revideras, de skall göras mer tydliga och begripliga för lärare, elever och föräldrar. Låter lovvärt. Hm... Varför har det någonsin gjorts kursplaner som inte är tydliga och begripliga för de som i högsta grad är berörda av dem...?

Nu finns det fler sidor av den här kursplansrevisionen. Bl a finns det, enligt Peter Friberg, professor och överläkare vid Sahgrenska universitetssjukhuset, stor anledning till oro vad gäller den föreslagna kursplanen i idrott och hälsa. I kursplanen framgår inte på något vis idrottsämnets centrala roll vad gäller barns och ungdomars hälsa, detta överlåts på så sätt på idrottsrörelsen som i mångt och mycket är byggd på ideell verksamhet. Detta är naturligtvis helt ohållbart då minst hälften av alla tonåringar på högstadiet inte är med i någon idrottsförening och det dessutom blir allt svårare att rekrytera nya ledare.

Vi får en allt större insikt i den fysiska aktivitetens betydelse för det mesta i barns och ungdomars tillvaron; fysisk utveckling, rörlighet, energibalans, förbättrad kognitiv funktion, välbefinnande, fysisk självkänsla, minskad stress, förbättrad sömn och koncentrationsförmåga. Låter som en bra beskrivning på grundförutsättningar för att kunna tillgodogöra sig skolan på ett bra sätt...

För tjugo år sedan skrev den finske hjärnforskaren Matti Bergström boken "Barnet - den sista slaven" där han ifrågasätter bl a skolans utformning. Från baksidan på boken: "Det verkar som om vi, när vi uppfostrar våra barn, har en tendens att ta fasta på endast de krafter i hjärnan som gynnar oss vuxna och vårt samhälle." Inga smickrande ord direkt...

Matti skriver om de tre olika krafter som finns i hjärnan - kraften, kunskapen och värdet. I dagens skola läggs de mesta resurserna på kunskapskraften som anses som viktigast och rentav "finast", trots att de två övriga är helt nödvändiga - bl a för att just den omhuldade kunskapskraften skall kunna utvecklas! Resultatet av denna kunskapscentrering blir alldeles för många värdeinvalider som inte vet hur alla kunskaper skall användas och dessutom en hoper människor som utövar sin kraft på ett mindre lyckat sätt i samhället därför att det är det enda sätt dom har förmåga att uttrycka sig på. Och vi förstår inte vad dom menar. Vi pratar inte samma språk.


Så, tillbaks till idrottstimmarna i skolan. Hur svårt kan det vara att förstå att om barnen skall kunna fungera bra i skolan så behövs idrottstimmarna, och dom behövs varje dag. Dom ingår i det fundament som behövs för att barnen skall nå framgång i skolan och vad kan då vara mer lämpligt än att dom ingår i rejäl mängd i - just det, skolan!

Läs "Barnet - den sista slaven", den är lättläst och inte tjock. Den brukar finnas på biblioteket. Har själv lyckats lägga vantarna på ett ex via Bokbörsen men den är dessvärre svår att få tag på.

8 maj 2010

Andnöd...

...var vad jag fick när jag kom hem från min kvällspromenad och möttes av den här synen. Tyvärr helt omöjligt, i alla fall för mig, att återge på bild men det såg ut som det brann på himlen! Livet är fullt av små och stora stunder som ger allt man behöver - just då...

Vackert är gratis - i alla fall ibland!

6 maj 2010

Naturskyddsföreningen - Willys

Vecka 19 slår Willys på trumman för sitt ekologiska sortiment Garant. Sortimentet säljs under veckan till extrapris och dessutom skänker Willys en krona per såld Garantprodukt till Naturskyddsföreningen! Willys har dessutom som första svenska livsmedelskedja ansökt om att märka alla sina butiker med Naturskyddsföreningens miljömärke "Bra miljöval". Målet är att alla 120 butikerna skall godkännas under 2010. Vackert Willys, det lovar gott, ska bli intressant att se vad det innebär "i verkligheten"... Det var väldigt längesedan jag handlade på Willys, tror bestämt det är dags med en tur igen.

1 maj 2010

Årstider - varför inte leva efter dem?

Nu är det vitsippsdags. Igen. Nog för att vintern känts både snöig, kall och lång så är vi nu här igen. Tack alla årstider!

Jag funderade lite på det där med årstider och hur de påverkar vår energiåtgång. Visst, vi behöver ha ett visst mått av värme inomhus och när det är rejält kallt så går det åt rejält med energi för att värma upp våra bostäder. Men det finns så mycket annat vi håller på med, helst utan att ta mer hänsyn än absolut nödvändigt till vilken årstid det är.

Ta idrotten t ex. "Förr" så spelade man ishockey på vintern och fotboll på sommaren, man var helt enkelt tvungen att ta hänsyn till hur naturen fungerar. Och nu, vad gör vi nu? Jo, fryser is i ishallarna i juli och spelar fotboll när snön nästan ligger kvar. Årstiderna är mest till besvär. Vi kyler ner och värmer upp. För att förlänga säsongerna. Varför?

Och mat. Vi jublar när det kommer svensk gurka i april trots att den är odlade i växthus, på en årstid när det helt enkelt inte kan finnas svenskodlad gurka. Egentligen. Om man rättar sig efter naturen.

Exemplen är oändliga om man börjar nysta i det här och slutsatsen blir bara en enda - om vi rättar oss efter naturen, accepterar de årstider som finns och lever därefter så skulle vi spara väldigt, väldigt mycket energi...


28 april 2010

En dag för dig och Alingsås

Utsikt från scenen
I lördags ordnade Omställning Alingsås tillsammans med Studiefrämjandet, Studieförbundet Vuxenskolan och Alingsås kommuns event & ungdomscenter en föreläsnings- och diskussionsdag om framtiden i Alingsås. Hur kan vi förbereda oss och vår stad för klimatförändringar och oljetopp?

Under dagen hölls föredrag om "Klimat i förändring", "Vad innebär oljetoppen?" och "Hållbart samhällsbyggande", riktigt bra. Bl a berättade Jonas Dahl, Sveriges första peak-oil-bloggare, hur mycket olja vi gör av med i Alingsås - en långtradare var tredje timma... Året runt... Shit...

Medan vi fikade och diskuterade fick några Alingsåsare chansen att på olika sätt inspirera, bl a fick jag möjlighet att prata en stund om köpstopp och tusan vet om jag inte lyckades inspirera några stycken till att prova! Hoppas...

Läs mer om dagen här.


20 april 2010

Releaseparty!

I fredags var jag på releaseparty! Stellan Tengroth firade sin bok, "Tillväxt till döds". Den handlar om att se mönster, reflektera och att våga ställa de obekväma frågorna. Om något som anses som tämligen heligt - av många, men gudskelov inte alla!

Christer Sanne skriver om boken:

"Får man kalla en bok som heter Tillväxt till döds underhållande? För så är det. Här behandlas svåra frågor med enkla ord. Stort och smått förenas på ett ovanligt övertygande sätt. Med stort allvar men också gott humör visar den hur vi kan bete oss mer positivt för att rädda världen. Läs den om du är trött på mediesurr och politikerblarr!".

Stellan är civilingenjör till vardags och detta är hans första bok.

Boken ligger "på vänt" hos mig och jag ser verkligen fram emot att läsa den, är den bara hälften så underhållande som Stellan var på sitt jättetrevliga releaseparty så är den något att se fram emot! Du kan läsa om boken hos Anki, Jonas och Ivan.

Om du vill ha en alldeles egen bok går den bra att köpa av Stellan, hos Bokus eller Adlibris.

6 april 2010

Bilfri livsstil

Bild madisonfreiburg.org
Vauban, någon som hört talas om det? Eller den rättare sagt. Jag hade det inte förrän jag läste senaste numret av Grön, Miljöpartiets tidning. Det är en stadsdel i utkanten av sydtyska Freiburg. Där bor 5500 invånare och här har man slängt ut bilarna, byggt lågenergihus och man är med solens hjälp i stort sett självförsörjande på värme och elektricitet. Och - de boende själva har varit med och utformat stadsdelen.

I Vauban äger 15 procent av hushållen en personbil, att jämföra med 45 procent i andra städer i Tyskland. Och då skall man komma ihåg att i andra städer är singelhushållen överrepresenterade, som vanligtvis inte äger bil, och i Vauban bor mestadels barnfamiljer som i andra städer inte sällan har två bilar/familj... De vanligaste transportmedlen i Vauban är cykel och spårvagn.

Och vad fiffiga dom är i Vauban. Det är inte bilarna som är förbjudna utan parkeringsplatserna. Aaaah! Så underbart när man vänder på steken så att säga! Om man äger en bil måste man parkera den i de garage som ligger vid stadsdelens utkant. Dock får man stanna vid bostaden för in- och urlastning. Om man vill ha en plats i ett parkeringsgarage så får man köpa den. För 200 000 spänn. Det är nämligen vad den kostar att bygga. Och idén är enkel, bilägarna får betala vad det kostar! Bingo!

Hela idén bygger på att all service, såsom skola, dagis, arbetsplatser och affärer skall finnas inom cykel- och gångavstånd.

Hannes Linke, ordförande i Vaubans bilfria förening:
"Vi kan inte tvinga företag att etablera sig här men eftersom majoriteten av Vaubans invånare inte använder bil så skapas ett behov av att konsumera lokala tjänster. När all service finns inom gångavstånd har också bilresor blivit överflödiga. De boende behöver inte längre åka till externa köpcentrum för att handla." Bingo igen!

Enligt samhällsforskaren Carsten Sperling var det politiska beslutet att ge medborgarna ett reellt inflytande över stadsplaneringen helt avgörande för stadsdelens ekologiska, ekonomiska, sociala och kulturella utveckling. Det var medborgarinitierade idéer som skapade grundförutsättningar för det lokala näringslivet och den sociala sammanhållningen i staden. Men det viktigaste av allt är att Vauban är ett bra exempel på hur man kan ta tillvara på människors unika kompetens, idéer och initiativ och därmed skapa ett mer hållbart samhälle.

Tjoho! Jag blir änna lycklig av sånt här!! Kom igen nu svenska politiker, vem vågar...?

5 april 2010

Vårkänning...

Våren är vacker - redan innan den riktigt kommit loss liksom... Och att uppleva den är ett alldeles gratis och alldeles underbart nöje...

30 mars 2010

Renovera mera...?

Vi gillar att göra om hemma. Att renovera. Total makeover. Inte alla, nej långt ifrån, men många många sliter som attan för att ha råd att slänga ut ett gammalt badrum och in med nytt. Ut med gammalt kök och in med nytt. Trots att allt det där "gamla" är fullt funktionsdugligt och kanske inte så tokigt. Egentligen. Men inte senaste nytt. Det har liksom en air av novofilism över sig, detta uttryck som filosofen Arne Naess myntat och som betyder att vi alltid vill ha det senaste, oavsett hur bra eller dåligt det befintliga är.

Förra året renoverade vi hem för 85 miljarder! Mattias Särnholm från TV5´s Roomservice tror dock att renoveringstrenden kommer att mattas, han tror att det kommer att bli lyxigt att ge varandra av sin tid istället för att renovera hemma. Yes, låter som ett fall framåt om man säger så.

Journalisten Annika Rabe som höjt sin stämma i renoveringsdebatten:

"Jag har skrivit om par som separerat efter det att dom renoverat sönder sina hem. När allt är färdigt sitter dom där och inser att dom ändå inte är lyckliga. Man kan inte renovera bort sin ångest. Jag börjar bli lite äcklad av hela den här slit-och-släng-grejen".

För den som är nyfiken på det här med svenskarnas renoveringsvanor går det bra att bege sig till Arkitekturmuseet, där kommer ämnet att behandlas i en samtalsserie under april månad.

Och hur gör jag själv då? Jodå, visst blir det lite renovering här och var. Nu senast är det vardagsrum och kökshörna som får väggarna hyfsade, det var 14 år sedan senast. Och så fick själva köket ett lyft häromdagen. Spisen som jag köpte på Vinden (second hand) för 350 kr för sisådär 6-7 år sedan fick stryka på foten för en "ny" spis från Vinden, 680 papp gick den på den här gången, riktigt snygg dessutom eller hur? Jag blev kanske inte lyckligare men väldigt nöjd, och den gamla spisen hade verkligen gjort sitt.

26 mars 2010

Kommunen ställer till äggröra på Planeten

Lovisa med Bror på bild
I 23 år har det gått att köpa ägg från glada hönor i den lilla ekobutiken Planeten i Alingsås. Och det är inte bara hönorna som är glada, det är kunderna också. Ända till nyss då Miljö- och hälsoskydd i kommunen kom på att det i butiken såldes ostämplade ägg, icke packade i ett äggpackeri. Färska ägg som hämtades varje dag hos Bror i Hol och landade direkt i butiken. Och snabbt hamnade hos nöjda kunder. Ajja bajja...!

Nu är det så att det är ok att sälja ägg, värpta av egna hönor, på lokal marknad. Så, vad gjorde de på Planeten? Jo, de köpte hönorna av Bror, lät dem bo kvar hos Bror, hämtar som vanligt äggen varje morgon och säljer dem på en "lokal marknad" utanför butiken. Yippee!

Men, säg den glädje som varar. Nu har kommunen hittat nån liten klausul i lagtrasslet så nu är saken under luppen igen. Livsmedelsverket skall nu reda ut vad det innebär att vara "primärproducent", något som krävs för att man skall få göra som de gör på Planeten.

Och visst, lagar är till för att följas och de skall gälla alla. Men varför skall kommunens tjänstemän ställa sig frågan hur dom skall kunna stoppa försäljningen med stöd av lagen, varför inte istället ställa sig frågan hur man skall kunna tillåta den, också med stöd av lagen? Åklagare eller försvarsadvokat... Det handlar om attityd, synsätt och sunt förnuft...

Och jag känner mig övertygad om att Brors ägg är oändligt mycket harmlösare än väldigt, väldigt många livsmedel som säljs fullt lagligt i dagligvaruhandeln... Med en jädrans massa skit i...

Det positiva är att Planeten har fått ofantligt mycket gratisreklam av detta, grattis till det i alla fall! Problemet är att hönorna skulle behöva värpa många fler ägg än vanligt, efterfrågan på dessa ägg har ökat dramatiskt.

Kommunen har blivit tvungen att lägga ut texten i frågan på sin hemsida eftersom dom blir nerlusade med frågor m m.

Alingsås kommun, kom igen nu och tänk lite kreativt...

7 mars 2010

Göran Rosenberg 3

bild alternativmedia.net
Några korta utdrag ur boken igen då. "Plikten, profiten och konsten att vara människa" Om profit och kapitalism:

"Vad Simmel beskriver och Schumpeter befarar är en kapitalism som inte förmår behärska sina egna drivkrafter."
Ekonomerna Joseph Simmels och Georg Schumpeters tankar om kapitalismen... Aj aj vad otäckt mitt i prick...

"Vi är på väg att få samhällen som är till för ekonomin istället för ekonomier som är till för samhället"
. Den amerikanske samhällsforskaren och debattören Edward Luttwak i en bitsk uppgörelse med vad han kallar turbokapitalismen. Och mitt i prick igen... Isch...

"När allt kapital effektivt kan placeras där det ger högst avkastning, blir det inget kvar för institutioner som envisas med att bedriva icke-lönsamma verksamheter baserade på moraliska förpliktelser, professionell etik, höga ideal eller gammal sedvänja".
Samme Luttwak.

Jag ryser - och det är
inte av välbehag...

3 mars 2010

Något att enas runt, att strida för

Det har hänt flera gånger i vår lilla stad och det har hänt många gånger på många andra ställen. Nån gammal byggnad skall till att rivas. Som inte använts på decennier. Ingen har brytt sig förrän nu när grävskopan närmar sig. Då, en hoper människor ställer sig på de mentala och mediala barrikaderna och strider av hjärtans lust för den stackars byggnaden. "Nej, riv inte vår parkteater!" För det är den som är på tapeten just nu här i Alingsås. Teatern i gamla Folkets Park (som även den har en osäker framtid) som jag så många gånger besökt. Den anrika får man väl säga. Den är småförfallen och kommunen vill riva. Men det finns andra som inte vill och nu är beslutet skjutet en smula på framtiden. Puh, skönt känner jag. Av nostalgi eller vad vet jag inte.

Jag funderade på vad det är som gör att det blir så här, verksamheten i en byggnad upphör, den blir stående för fäfot och skicket dalar till så småningom oacceptabla nivåer och en rivning seglar upp som enda alternativ. Varför bryr sig ingen tidigare? Varför ser ingen möjligheter med byggnaden medan den fortfarande är i gott skick? Varför rakar intresset i höjden i samma ögonblick som ordet rivning uttalas? (Och varför tar kommunen inte beslut om vad som skall hända med en byggnad i samma stund som den slutar användas utan väntar tills den inte kan användas...?)


Jag kanske har en aning... Plötsligt dyker det upp något att enas runt. Något att ta strid för. Ett krig att vinna. Kan det vara så? Har vi i dagens samhälle för få saker att enas runt, för få saker vi behöver samarbeta runt för att det skall fungera? För få saker som angår oss alla på så nära håll att vi känner att det är
"vår" uppgift att fixa det och inte "deras"?

Nåt med alienation igen... Kan det vara så...?

2 mars 2010

Göran Rosenberg 2

Jag fortsätter min "återfärd" genom "Plikten, profiten och konsten att vara människa" av Göran Rosenberg. Färden bland mina smånotisar, de som sitter på de ställen jag vill läsa om kvickt, nu med en gång. Så, här kommer ett nytt litet stycke ur boken, om plikt, något att grunna en smula på:

"Plikten formas i ett samspel mellan människors ofrånkomliga beroende av varandra och deras förmåga att utveckla ett nära och påtagligt beroende av några få till ett avlägset och svårgestaltat beroende av allt fler. Det krävs ingen komplicerad berättelse för att göra oss medvetna om vårt djupa beroende av dem som föder och fostrar oss och våra motsvarande förpliktelser gentemot dem. Men ju mer svårgestaltat beroendet blir, desto mer övertygande måste den berättelse vara som förmår göra plikterna tydliga och bindande." Alienation...?

Så filosoferna Immanuel Kant och David Hume:

"Plikt är inte frihet, däri hade Kant rätt, men utan känsla ingen moral, och utan moral ingen plikt, och utan plikt ingen frihet. Däri hade Hume rätt".

27 februari 2010

Rensar i röran - äntligen!

Jag är med i Ulrikas "Rensa-i-röran-utmaning". Igen. Eller rättare sagt, jag har anmält mig. Men jag har liksom suttit stenfast i startblocken. Tills nu. Kolla vad rent och snyggt det blev i kökshyllan!

















Och så här såg det ut innan... Varför...?




























Guuuuuuuuld!

Bild dn.se
Dom gjorde det igen! Guld! Visst är dom fantastiska, våra curlingdamer! Jag har motstått frestelsen att sitta upp alltför länge på nätterna under detta OS men igår var det inget snack, detta skulle jag se. Så jag bet ihop, höll mig vaken och matchen var ju skitspännande. Men, i näst sista omgången såg det änna rökt ut och jag var helt förbi av trötthet. Ca 02.40, en bit in i sista (trodde jag...) omgången kändes det ju som om loppet var stenkört. Kanada ledde med 6-4 och hade sista stenen. Jag kröp till kojs. Shit, shit, shit, jag missade ett av de mäktigaste ögonblicken i detta OS!! Sverige lyckades rädda två poäng och det blev skiljeomgång. Som avgjordes i sista stenen. Som var Kanadas. Som dom missade. Och då sov jag. Fan.

Grattis, ni är fantastiska!

19 februari 2010

Snööööööööööööööö.....


Det snöar. En himla massa. Snökaos står det i tidningarna, det skrivs gärna om snökaos, eller "eländesväder" som GP skriver (riktigt bra ord...!) så fort kung Bore tänker lätta på förlåten, det behöver inte vara decimetervis liksom. Det räcker med att det är vinter. På riktigt. Visst känns det lite stökigt när det knappt finns någonstans att göra av snön längre, men det där med kaos känns mer som det gäller trafiken, inte själva snön...

Och jag undrar vad alla i mer nordliga delar av Sverige tycker om kaosgnället, så här är det väl alltid norrut på vintrarna, eller...? (Och ja, jag tycker också det är nog nu, och jag kommer säkert att gnälla i morgon eftermiddag när ryggen värker... Och ja, jag hoppas att taken håller...)

Och varför verkar kommunerna budgetera för och räkna med ännu en fisvinter, där snö inte behöver röjas utan smälter bort av sig själv emellanåt, lite grus ska väl räcka...? Vore det inte smartare att räkna med en vinter som är som en vinter och sedan spara de pengar som blir över om det nu blir klent med snö? Men det är väl inte modernt kan man tänka...

Alienation. Från naturen. Vi förväntar oss att allt skall fungera som vi vill, i alla väder. Och hur blir det, hur kommer det alltid att bli? Jo, det blir som naturen vill. Till slut. Alltid.

8 februari 2010

Göran Rosenberg 1

Bild expressen.se
Då jag läser böcker så klistrar jag dem ofta knökfulla med små notisar för att kunna gå tillbaks och gotta mig en gång till i de bästa avsnitten. Just nu går jag igenom Göran Rosenbergs "Plikten, profiten och konsten att vara människa". Den handlar i stora drag om att allt inte går att privatisera, de funktioner i samhället som upprätthåller trygghetsnätet, t ex vård, skola och omsorg, måste ha den samhälleliga plikten som drivkraft. Profiten som drivkraft är i detta sammanhang helt oduglig.

Den handlar om föreställningen att vi inte längre är beroende av något utan "fria", om att vi är på väg att glömma bort att vi inte bara är fria utan också beroende, att vi inte bara är individer utan också en samhällsvarelse, att vi kort sagt är på väg att glömma bort den svåra konsten att vara människa.

Jag hade bara några sidor kvar i denna underbara bok i slutet av sommaren då fokus plötsligt hamnade någon helt annanstans... (I och för sig tjoho...) Men nu tog jag mig an de sista sidorna och började dessutom om i notisspåren så att säga. Den här boken är sååå läsvärd, karln är ju läskigt klok helt enkelt!


Istället för att ge mig in på att försöka rescensera boken så tänkte jag ta mig friheten att då och då, eller kanske blir det på löpande band, skriva av korta stycken ur boken som jag bara inte kan låta bli att dela med mig av. Här kommer det första:

"Jag ser en stor glömska breda ut sig på samhällets affischväggar. Glömskan om vad som driver oss att göra vad. Glömskan om att det finns saker och ting som vi måste göra även när budgeten inte räcker till och det inte lönar sig för något företag att göra det, och det ställer till besvär för oss själva att göra det. Glömskan om att människan är ohjälpligt kluven mellan sin frihet som individ och sitt beroende som samhällsvarelse. Glömskan om att människan alltid har måst göra vissa saker och ting av plikt, eftersom hon annars inte har kunnat upprätthålla det samhälle som i sista hand gör hennes individualitet möjlig".

Sug på den... Eller ännu hellre - läs boken!