31 december 2008

Upploppsraka på köpstoppet och lite nya ord

Inatt, vid 12-slaget, går en drygt åtta månader lång relation i graven, den mellan mig och mitt köpstopp. Bye, bye. Redan. Känns konstigt.  När jag började med köpstoppet, 20 april, kändes det som en evighet till nyår. Det var det inte. Nu ska jag försöka komma på ett nytt ord som skall gälla som efterföljare till köpstoppet, får se vad det kan bli... Imorgon skall jag luta mig tillbaks och summera vad det här köpstoppet har åstadkommit i mitt liv!

En hel del nya ord har sett dagens ljus under året. Mina favoriter:

Bloggbävning, när väldigt många bloggsidor samtidigt behandlar samma ämne 
Finanssmälta, totalt sammanbrott av ekonomin

Och det mest tänkvärda:

Förväntningssamhälle, samhälle där förväntan på kommande saker är viktigare än att njuta av det man har (sug på den...)

Ett ord som jag bara måste kommentera är minidator. Detta beskrivs som "en mycket liten bärbar dator". Ha. Minidator fanns redan på 70-talet och då var det en "mycket liten stordator", d v s en dator som tog upp ett halvt rum istället för ett helt. Stordatorer på den tiden var verkligen stoooooooora! Vi som har varit med i IT-branschen sedan den tiden har för övrigt svårt att se laptop´ar och PC´ar som "riktiga" datorer...

Läs gärna om resten av orden i artikeln i DN.

Jag önskar er alla ett

 Gott Nytt År!

30 december 2008

Vardagslyx

Lite tunn fesen is har börjat lägga sig längst in vid i kanterna på viken. Vi fick äntligen till ett bastubad igår och då är sådan is så in i norden trist att tas med! Man måste ju liksom ta sig förbi den för att kunna bada. Nu behövdes det faktiskt bara ett par bestämda steg genom isen för att ta sig förbi men man går liksom aldrig riktigt säker, tunn vass is emot bara ben kan kännas...

Att kliva ut ur en varm bastu, springa ner till sjön, ta några snabba steg genom isen och rusa ut i det iskalla vattnet, det är en fröjd! För att inte tala om att komma upp på stranden igen... Bara stå där i minusgraderna och känna värmen rusa ut i hela kroppen, dra några djupa andetag, blicka ut över den mörka stilla viken och sedan gå in i bastun igen för en ny vända. Lyx!

Läs frågor och svar om bastubad på Svenska Bastuakademiens hemsida!

29 december 2008

Missbruk



Något man alldeles för ofta får anledning att tänka på är hur vårdslöst vi ibland handskas med svenska språket. På alla möjliga sätt. Ett som sticker i ögonen är det ibland hejdlösa slitaget på vissa ord. Kaos. Katastrof. Unik. Det är några. Det kan vara kaos runt en binge med billiga grejor på rea. Katastrof kan vara lika med att ett fotbollslag förlorar emot en på förhand besegrad, på sista platsen i serien placerad, motståndare. Unik kan vara t ex det jag såg idag på en löpsedel. En undersökning av tillgängliga skumpor till nyår. Vi sliter ut våra ord. Vad skall vi ta till när det är kaos eller katastrof på riktigt? Och vad är unikt egentligen? Alla människor, och för all del alla levande väsen, är unika. När de far ordentligt illa kan vi prata om kaos och katastrof. En målning kan vara unik. En undersökning för att få koll på bästa skumpan till nyår är det knappast. Varför gör vi så här? Lite klädsam återhållsamhet i språkbruket skulle ganska ofta smaka mycket, mycket bättre ...


(Inser givetvis att jag riskerar att få inläggen granskade med lupp och den risken tar jag. Jag får väl ta eventuell skit och försöka lära mej något av det...)

28 december 2008

Köpstopp

Nu är det bara några dagar kvar på mitt köpstopp. Det känns faktiskt bara konstigt. Va, ska jag kunna köpa "vad jag vill" igen? Hm. Har inte ens lust. Man kan väl säga att under den gångna julhandeln med vidhängande reor, som jag förvisso knappt sett på håll i år, har min tro bara stärkts. Folk springer på rea och "ser om dom kan hitta nåt". Vad då hitta nåt? Vad förväntar man sig att hitta? Nåt man verkligen behöver men som man inte ens vet om att man behöver innan man pilar iväg till rean? En snabb lyckokick? Eller kanske själva lyckan? Äh, det tror nog ingen. 

En liten, liten fråga till sig själv innan man ränner iväg på rea är nog på sin plats, "är det nåt jag behöver?" Att sen leta efter just det på rea känns väl rätt ok. Men, men. Troligtvis är det oftare "shoppa loss" som lockar. Varför? Fundera lite på den frågan. Varför lockar det här med att "shoppa loss" så enormt många människor?

27 december 2008

Att ha eller att vara

Bild criticalthinking
Har just läst ut "Att ha eller att vara" av psykoanalytikern Erich Fromm. Hela den här boken handlar om de två olika livsformerna, ägandets och varandets. Man är vad man äger eller man är vad man är. Och vi i västvärlden ägnar oss med liv och lust åt ägandets livsform vilket med en sannolikhet gränsande till visshet driver oss i fördärvet, något som Fromm också konstaterar i boken. Denna frågeställning är givetvis viktig inom ekofilosofin som ju handlar om jordens framtid och människans värdighet.

Han, liksom många andra, skriver om vårt ekonomiska system, som har sina rötter på 1700-talet, och som är fullständigt ohållbart eftersom det bygger på ständig tillväxt. 

"Utvecklingen av detta ekonomiska system bestämdes inte av frågan: vad är bra för människan? utan av frågan: vad är bra för systemets tillväxt? man försökte dölja skärpan hos denna konflikt genom att ta för givet att det som var bra för tillväxten hos ett system (eller t o m för ett enda stort bolag) också var bra för människorna. Denna tes stöddes av en hjälpkonstruktion: att just de egenskaper som systemet krävde - egoism och vinningslystnad - var en medfödd del av den mänskliga naturen. Alltså var det inte bara systemet utan också den mänskliga naturen som underhöll dessa egenskaper. Samhällen där egoism och vinningslystnad inte existerade antogs vara "primitiva" och dess medlemmar "naiva". Man vägrade inse att dessa egenskaper inte var naturliga drifter som skapat det industriella samhället, utan produkter av sociala förhållanden."

Sug lite på dessa rader och mappa dem även emot hur det ser ut i vårt samhälle idag. Det känns nästan onödigt aktuellt och träffsäkert...

Jag brukar sätta smånotisar på ställen i böckerna som jag snabbt skall kunna hitta igen. Inte så lätt i den här boken, den ser ut som en borste! Lite kortisar i alla fall:

"En förklaring till att vår självbevarelsedrift har förstummats är att de förändringar i vår livsstil som skulle bli nödvändiga är så drastiska att människor föredrar en framtida katastrof framför den uppoffring de skulle behöva göra nu."

"Så länge inte frågan om rekonstruktion av samhället ens till en ringa del får ersätta naturvetenskap och teknik som det viktigaste föremålet för våra största begåvningars intresse kommer det inte att finnas fantasi nog för att frammana bilden av nya och realistiska alternativ."

"Konsumeneten är det eviga spädbarnet som skriker efter flaskan."

"De flesta människor lever halvt i dvala, omedvetna om att det mesta som de håller för sant och självklart är en illusion som framkallats av suggestioner från den sociala omgivningen."

"Tro är inom ägandets livsform en krycka för dem som vill ha visshet, som vill ha ett svar på livsfrågorna utan att våga söka efter det själv."

"Inom ägandets livsform ligger lyckan i att ha övertaget över andra, i att ha makt, och i sista hand i ens förmåga att besegra, röva, döda. Inom varandets livsform ligger lyckan i att ge, dela med sig, älska."

Nu börjar det bli långt. Kanske återkommer jag i ämnet. För den som har fått smak på det så kan jag varmt rekommendera boken!



Träning

Bild alltomhemmet
Var för första gången på länge på ett Body Balance-pass på Sportlife. Ett allsidigt pass som är en blandning av yoga, tai-chi, pilates, streching, balans, styrka, smidighet m m. Bra för dom flesta, rekommenderas varmt! Hur kändes det då? Härligt, men... Musklerna darrade och smidigheten var jämförbar med närmaste kylskåp. Shit. Det sätter sina spår att lägga träningen på is för länge... Nu ser jag fram emot lite Body Pump på måndag för om det är någon massa som vuxit till på kroppen senaste halvåret så inte är det muskelmassan precis...

Nu ska det med andra ord bli lite ordning på det där tränanadet igen. Det är skit att vardagen normalt sett inte innehåller tillräckligt med kroppsansträngning utan att man skall behöva sköta sånt på en träningsansläggning men det är bara att konstatera att livet bakom ett skrivbord inte erbjuder nåt annat än på sin höjd belastningsskador...

25 december 2008

Juldagen


Frusen nymf i god väns trädgård. Hon ser ju rätt nöjd ut ändå, trots frosten... Dagen har bjudit på sol, dimma modell tjocka och ännu mera sol. Och frost och vindstilla. Naturlig julefrid liksom, långt från energikrävande julreor. Har gått här idag och tänkt att jag skall blogga om regeringens osympatiska ambitioner att göra det svårare, eller kanske rentav jättesvårt, för vilsna och uttröttade gymnasieelever att kunna läsa upp sina betyg senare när energin förhoppningsvis återvänder. Jag ligger dock lite lågt med det. Julerfriden ni vet... Men jag tycker att Jan Björklund, och en eller annan företrädare till honom, tills vidare kan göra nymfen sällskap i min väns kylslagna, vintertorrlagda damm...

God Fortsättning!

24 december 2008

Julaftonsmorgon


Julaftonsmorgon. Julstämning? Tja... Hur som helst:

God Jul!

23 december 2008

Morgon dan före dan


Solnedgångar är ofta väldigt vackra och gryningar också, dom ser man dock oftast på väg till jobbet eller nåt. Dan före dopparedan bjöd på en väldigt vacker gryning här, får se om aftonen kan konkurrera med detta... 



Gick förbi "Grå-Fias". Där bodde för rätt många år sedan en gammal dam som kallades just Grå-Fia. Det finns rester kvar av grunden till torpet men inte mer. Varje gång jag går förbi där slås jag av den enorma skillnad i livsformer som Grå-Fia och de flesta av oss nu levande levde/lever under. Och hon fanns på 1900-talet, inte ens hundra år sedan. Hon levde givetvis ett materiellt sett minst sagt enkelt liv  och det känns intressant att tänka tanken vad vi verkligen skulle plusa på hennes levnadsstandard, och vad vi inte skulle plusa på för att som helhet faktiskt må bättre? Inte så självklart...



När jag passerade Grå-Fias jordkällare kände jag det igen. Det jag känt vid flera tillfällen på senaste tiden. En kliande lust att bygga just en jordkällare. Det är ju en fantastiskt praktisk anordning och plats på tomten finns det. Ska börja leta efter beskrivningar hur man går till väga. Får se vad som händer...

22 december 2008

Livräddande sista-minuten-julklappar

Bild Actionaid
Har du fortfarande inte kommit på vad du ska köpa i julklapp till den som redan har allt? Då är en välgörenhetsklapp i sista stund det perfekta, den värmer dubbelt! Organisationen Actionaid har sålt 5000 getter bara i december och det är en dubblering från förra året. De flesta organisationer som erbjuder välgörenhetsklappar har en hemsida där man kan ladda ned en pdf med gåvobeviset.

Ingegerd Ekblom, infromationschef på Unicef: "Det här är en trend, att folk väljer att ge bort julklappar med mening." 

Eftersom undersökning efter undersökning visar att man blir lyckligare av att ge än att få så borde detta vara den ultimata julklappen, vi som ger blir glada av det och de som får blir mätta, friska, får möjlighet att gå i skolan m m och någon som redan har fulla skåp slipper få en pryl till. Perfekt!


Länkar:

21 december 2008

Köpstopp

Jag satt nyss här och surfade runt och funderade på vad jag skulle blogga om idag. Så kom jag på att det varit klent med själva köpstoppsbloggandet ett tag nu och snart är det ju över! Sedan blir det ju efter-köpstoppsbloggandet som tar vid. Och som i mitt tycke känns mycket intressantare, jag är väldigt nyfiken på hur jag kommer att tänka och göra då. Det här med att ha köpstopp känns bara vant och normalt och faktiskt rätt tråkigt att skriva om numera. Jag har siktat in mig på att skaffa mig ett par nya jeans efter nyår, nåt jag brukar gilla, men inte ens det får mig att gå i spinn precis. 

Tänk om jag har blivit en TRÅKMÅNS! En sån där riktig en som skiter precis i vad som hängs på kroppen och som fnyser åt alla trender och tycker att de som inte gör det är tramsiga och ytliga och inte förstår att dom bara blir blåsta av modevärlden. Och panka. I onödan. Tänk om... Nej, inte kommer jag att strunta i vad jag har på mej, långt ifrån! Jag kommer i fortsättningen att värdera kläder annorlunda. Jag kommer att känna mej tillfreds och sträcka på mej när jag lyckats köpa nåt jag gillar som är tillverkat på ett schysst sätt och/eller på second hand. Det värdet kommer för mej att vida överstiga det som ett moderiktigt plagg med tveksam uppväxt har!

Sedan har vi allt annat också, förutom textilier. Jag kommer, precis som alla andra, att göra inköp som jag skulle skämmas över om jag kände till produkternas bakgrund. Vilket i många fall är helt omöjligt. Men, jag tror i alla fall att det numera finns en god portion misstänksamhet planterad i bakhuvudetsom inte är möjlig att dra upp med rötterna!

Naturvårdsföreningens bok 2008, Grön Design, kan vara något att läsa. Den säljs just nu till specialpris, 189kr.

20 december 2008

Genmanipulerad mat, GMO


Bild Yelah
Har både hört och läst i media, bl a i Sydsvenskan,  SvD, och Sveriges Radio, idag att genmanipulerade ingredienser, GMO, förekommer i vår mat. Men det vet vi inte riktigt. I alla fall inte jag. Tills nu. Trodde i min enfald att sånt fortfarande höll sig en bit ifrån den mat vi äter i Sverige men ack vad jag bedrog mig. Det förekommer i många halvfabrikat och ibland även då det står "Fritt från GMO" på förpackningen och det handlar mest om soja, ris och majs. Som icke-köttätare blir det ju en del sånt. Shit. Numera förekommer det tydligen så flitigt att det är snudd på omöjligt att garantera att maten är fri från GMO. Det är änna läskigt. Jag vill inte äta sånt, ingen vet vad konsekvenserna blir på sikt! Och så handlar alltihop ytterst om att klämma ut ännu mer av den redan slitna Moder jord. Shit igen. 

Tips för att undvika GMO:

- Undvik att äta importerad soja, majs och ris som inte är garanterat GMO-fritt
- Laga mat av råvaror och undvik halvfabrikat
- Köp närodlat och ekologiskt

Jag gillar dom tipsen, GMO eller inte!

Och imorgon är det min sista dag med Veckans blogg i Alingsås Tidning!

19 december 2008

Genusfrågan vrängd ut-och-in

Bild Chalmers
Genusfrågan är väldigt på tapeten just nu. Och genuspedagoger är i farten. Fin titel. Jämställdhet låter jättefint men hur står det till med den egentligen? Vi lockas gärna att tro att det är jämställt när det är 50% kvinnor i företagens styrelser, i riksdagen eller vad det nu är. Eller när kvinnor blir höga chefer i företag. Och det skulle det kunna vara men är det inte så ofta, kvinnorna är där alldeles för ofta på männens villkor. Jämställt är det när män och kvinnor behandlas lika utifrån sina könsroller, att båda rollerna är lika värda. Så är det sällan. Tänk efter hur snacket går i vardagen. Kvinnliga karaktärsdrag betraktas ofta som "lite lägre stående" än manliga och vi är så vana vid det så vi knappt reagerar, och det värsta är att även vi kvinnor hänger med på tåget ibland! Vi är inte så jämställda som vi tror...

Och sedan svamlar genuspedagogerna om att det är ett hot mot jämställdheten om flickor har rosa gymnastikdräkter... Jag tror jag smäller av... Flickor ska få vara flickor och pojkar ska få vara pojkar, problemet är att dessa könsroller sällan har lika värde. Det problemet löser vi knappast genom att avköna könsrollerna! Och hur kul skulle bli...? Läs artikel i Aftonbladet. Och i Aftonbladet.

Batteriinsamling

Bild iuj
Naturvårdsverket har nu en hemsida om batteriinsamling och dessutom en egen batteriblogg. Det är viktigt att alla utjänta batterier samlas in men tyvärr är det så att 30% av alla batterier som säljs i Sverige fortfarande hamnar i soporna. 10% av dessa är dessutom direkt miljöfarliga. Läs mer här. Många av de som slänger batterier i soporna tycker att informationen runt batteriinsamling är dålig och Naturvårdsverket lanserar nu en sökmotor där du lätt kan se var du har din närmaste batteriinsamlingsplats. Där finns alla miljöstationer, återvinningsstationer och batteriholkar angivna. 

Kolla widgeten i högerspalten en bit ner, där kan du göra din sökning!

18 december 2008

Lim

Bild Essve Produkter
Igår handlade Tekno i P1 bl a om lim. Hur många tankar ägnar man åt lim? Tja, det är nåt klibbigt som får två olika saker att sitta ihop. Och så finns det olika lim för olika material. Och så är dom olika bra. Hur det egentligen fungerar har i alla fall aldrig jag tänkt på. 

Om det gick att slipa två ytor helt släta, verkligen helt släta, så skulle inte lim behövas. Då skulle det bara vara att sätt ihop de två ytorna och vips, så skulle de sitta ihop. Nu går det inte att slipa så slätt så alltså behöver vi lim att fylla ut de små, små ojämnheterna med så att man uppnår det där helt släta. Svårare än så är det inte. Slutresultatet är beroende av hur limmet håller sig fast i materialet och hur limmet håller ihop sig självt. 

Dom berättade att det finns hela tunnelbanetåg som hänger ihop med bara lim och att mycket i ett flygplan också är limmat. Men ack, vad är dessa nyheter jämfört med att få veta vad det är i Björnklister som gör att det luktar så gott så att man nästan vill stoppa det i munnen (sjönk inte nivån oroväckande fort i burkarna där i småskolan...?). Vad, vad, vad? Har alltid undrat! Jo, det är faktisk mandelessens! Doftkopplingen till Amaretto är alltså 100% logisk!

17 december 2008

Vägra vulgärshoppa!

Bild från Birgers hemsida
Shit, shit, shit att jag inte kunde komma på den suveräna rubriken själv, men jag plankar den helt enkelt...! Det är Birger Schlaug som kläckt den och han skriver så skitbra i en artikel i Aftonbladet idag. Han skräder inte orden direkt och det finns heller ingen anledning att göra det även om den verkliga verkligheten är mer nyanserad. Så klart. Men man skapar inga debatter genom att vara mjuk i kanterna så att säga. Heja Birger, på dom bara!

Läs också Veckans blogg i Alingsås Tidning som jag fått chansen att skriva den här veckan!

16 december 2008

Barn testas och bedöms i förskolan

Bild Världen idag
Skolans krav på mätbar kunskap letar sig in i förskolan. Varför? Jag tänker återkomma till detta ämne som ligger mej varmt om hjärtat och gör mej väldigt bedrövad, jag har blivit mycket påverkad av ekofilosofistudierna! Tills vidare, Läs och begrunda...

15 december 2008

Välfärdsbekymmer...

Bild C-G Leijgård
Jag brukar ofta sitta och leta efter glada eller åtminstone positiva artiklar i tidningarna som jag skulle kunna blogga om. Det är inte så himla lätt, det blir oftast kverulerande över sånt som är kass eller ännu värre. Jag vet inte om detta är nån direkt "glad" nyhet men jag blev i alla fall jätteglad när jag läste artikeln i dagens DN, eller för all del i Aftonbladet, för jag insåg plötsligt att jag är inte ensam! Otaliga är de gånger jag varit och handlat och sedan inte haft en aning om var jag ställt bilen. Och det behövs sannerligen varken stort köpcentrum eller julstress till denna tveksamma prestation... Även i vår lilla småstad med några stackars gator kors och tvärs går det åt skogen emellanåt. Dottern har fått många spel på mej när vi kommit ut ur en affär och jag har tvärstannat och sett mej omkring med tom uppsyn. Då himlar hon med ögonen och bara stöööööönar, inte nu igen...

För den hågade finns mer läsning i Veckans Blogg i AT.

14 december 2008

Alingsås Tidning - Veckans Blogg. Och namnbyte som makeover?

Den kommande veckan skall jag skriva Veckans Blogg i Alingsås Tidning. Jättekul och lite pirrigt! Det kommer givetvis att bli ett eller annat inlägg om köpstopp och även om andra ting, säkert en del med lokal anknytning. Kanske nån liten välriktad snyting hit eller dit, får se vilken inspiration som dyker upp under veckan... Var dessutom med i senaste pappers-AT med en artikel om mitt köpstopp. Jisses, en blir ju änna linslus snart, hade ju också nästan två sidor om köpstopp och downshifting i TTELA (Trollhättans Tidning...) i oktober, men det har jag mörkat med hittills... 

Såg i Aftonbladet att det är fler personer än någonsin som vill byta namn, hela 7400 ansökningar hittills i år. Varför? Ännu ett sätt att uppgradera en bit av sitt skal? Eller ett sätt att känna större glädje i livet, knappast. Och vad blir skillnaden, egentlingen, om man heter Silfwerflyckt istället för Andersson mer än att de flesta kommer att stava ens namn fel? Har aldrig hajjat det där, kan nån förklara?

13 december 2008

Hygienfanatism och tvätthysteri

Äntligen har det kommit lite snö. Väldigt lite. Det blir åtminstone lite ljusare i vintermörkret. Sjön ser nu riktigt kall och inbjudande ut, det är nu det börjar bli riktigt härligt att bada bastu! Får se om nån mer är sugen framåt aftonen...

I veckans "Stil" i P1 undersöks vårt förhållande till rena kläder, och kroppar, genom tiderna. Tvättmaskinen är numera en självklarhet och vi kan knappt gå förbi den utan att passa på att köra en tvätt. Så har det inte alltid varit. Dels var tvättandet ett tungt arbete och dessutom ansågs det rent ohälsosamt att tvätta sig med vatten. Nu har vi gått från lortgrisar till fullfjädrade hygienfanatiker. Hur blev det så? 

Vi ägnar oss numera åt att tvätta sönder våra kläder och dessvärre även miljön. Vi tycker en hel del om hur mycket miljöpåverkan klädtillverkningen har men den är ändå bara en liten del av totalen, allt vårt tvättande står för den största delen. Alldeles i onödan. Vi är så livrädda att nåt skulle kunna vara i närheten av att vara smutsigt så vi tvättar nästan i förebyggande syfte. För säkerhets skull. Ca 7% av det vi tvättar är egentligen smutsigt...

Plötsligt inser jag att det här med att välja ekologiska kläder är en väldigt bra början men sedan gäller det att följa upp med en vettig klädhantering även hemma. Förr vädrade vi kläder, nu åker dom i tvättmaskinen istället. Vi tvättar också rent allmänt på alldeles för höga temperaturer, det mesta går bra att tvätta i 30 grader och vid högre temperaturer bara ibland. 

Den största miljöboven är kläder tillverkade av konventionellt odlad bomull, välj alltså ekologiskt! Det finns numera riktigt snygga kläder som är tillverkade av ekologisk bomull och de behöver inte alls se ut om om man "stickat sin egen musli".

Välj ekologisk bomull, tvätta betydligt mindre, tvätta i lägre temperaturer och tänk till runt din klädkonsumtion!

10 december 2008

Akupunktur och placebo

Bild Tomas Bergman
Vi är många som kan skriva under på att akupunktur fungerar. Mot allt möjligt. Och nu ska vi sluta tro på det vi upplevt för nu har forskare lagt tid, kraft och pengar på att bevisa motsatsen. Att det är ren placeboeffekt som uppnås, d v s vi tror så starkt på att det ska hjälpa och därför hjälper det. Att kineserna hållt på med sånt här i tusentals år har liksom ingen betydelse för så länge man inte vetenskapligt har kunnat bevisa att det fungerar, och helst hur det fungerar, så är det liksom inte sant. Jojo. Och hur mycket är det inte som varit vetenskapligt bevisat, och därmed "sant", för att några år senare tas tillbaks för "det var visst inte riktigt som vi trodde"... 

Vad vi lätt glömmer är att all vetenskap från allra första början grundar sig på ett antagande, sedan forskas det så mycket utifrån det antagandet att det liksom måste vara sant, för vad ska vi annars tro på? Isch, nu blev det krångligt, men tyvärr, det är precis det det är! 

Och, by the way, vad är det för fel på placeboeffekten? Den måste vara enormt underskattad! Jag menar, om den egna tron kan få bukt med en krämpa är det då inte den ultimata medicinen? Inga piller knökfulla med kemikalier, läkemedelsföretagen kan inte flå oss på lika mycket pengar och vår kropp lär sig hur den skall hantera ett och annat otyg som dyker upp i den, alldeles för egen maskin. För mej låter det som mumma för alla, utom Mammon. Varför är då forskare så sugna på att fördömma placebo? Ok, 80% av all forskning lär ytterst finansieras av kommersiella företag, eller militären, kan det ha nåt med det att göra? Eller vad? 

Gudskelov finns det en massa människor inom vården som tror på akupunktur, på riktigt. Placebo eller ej, dom har sett att det fungerar...

9 december 2008

Ekofilosofi

Har börjat läsa nästa bok i litteraturlistan för kurs 2 i Ekofilosofin. "Att ha eller att vara" av Erich Fromm.  Detta är en av hans sista böcker, från 1976, och det är nästan läskigt vad den känns aktuell  (som så många andra av de böcker jag läst på den här kursen...) trots att den har över 30 år på nacken.Han skriver om ägandets livsform - att ha - som vi i västvärlden anammat med hull och hår. För att vara något måste man ha något. Alternativet, enligt Fromm, är varandets livsform - att vara. För att uppnå detta krävs radikala omdaningar av de ekonomiska och sociala ramar vi lever med idag, kanske är det dags nu? 

Lite om ägandets livsform
"Att förvärva, att äga och att göra sig en förtjänst är varje individs heliga och oförytterliga rättighet i det industriella samhället. Var och hur jag förvärvade min egendom eller vad jag gör med den är uteslutande min egen angelägenhet. Så länge jag inte bryter emot lagen är min rätt oinskränkt och obetingad. Detta slag av egendom kan kallas privat egendom , från latinets privare, att beröva, därför att den eller de som äger den är dess enda herrar, med full makt att beröva andra möjligheten att använda eller åtnjuta den." Intressant, privat blev plötsligt ett rätt så fult ord... 

"Fastän privat äganderätt betraktas som en naturlig och universell kategori, är den i själva verket snarare undantag än regel om vi tar hela mänsklighetens historia (inklusive den förhistoriska tiden) i betraktande, och särskilt de kulturer utanför Europa, där ekonomi inte var den viktigaste saken i livet. " Intressant igen, och vi som går här och tror att det här är självklart...

Lite om varandets livsform
"Varandets livsform kräver oberoende, frihet och ett kritiskt förnuft. Dess viktigaste kännetecken är aktivitet, inte i meningen yttre aktivitet, att vara igång, utan inre aktivitet, det produktiva användandet av våra mänskliga krafter. Att vara aktiv betyder att ge uttryck för sin förmåga, för sina talanger, för den rikedom av själsförmögenheter som varje människa är begåvad med - fastän i varierande grad. Det betyder att förnya sig, att växa, att vara  öppen, att älska, att ta sig ur det isolerade jagets fängelse, att vara intresserad, att "ha lust", att ge." 

Om man kunde väga ovanstående texter på en våg så känns det som om texten om ägandets livsform skulle vara tung, klibbig och inåtvänd och texten om varandets livsform fjäderlätt, luftig och inbjudande på nåt vis! Och det är lite sånt som gör att jag köpstoppar, ägandet känns i mångt och mycket besvärande även om det finns massor med ägodelar jag inte alls är benägen att göra mej av med! Jag är nöjd om min ägande-till-varande-process hinner komma en bit på vägen i det här livet, får väl ta vid där jag slutade i nästa så småningom!

8 december 2008

Vad får kosta och vad får inte?

Bild Wikipedia
Jag har tänkt på en sak. Många gånger. Vi är rätt sugna på att vissa saker vi spenderar pengar på skall vara billiga. Väldigt ofta handlar det om mat, i alla fall om man får tro de undersökningar som görs i tidningarna. Där korar man alltid billigaste matkassen. När får vi se en undersökning som korar bästa matkassen? När det gäller en del annat, t ex sängar, är det många som lägger en halv förmögenhet på en lyxsäng för det är man värd. För det är så viktigt att sängen är bra så att man sover bra så att man mår bra. Jojo. Så kan det vara. Även om vissa källor antyder att det där med superdupersängar är överreklamerat. Vet inte. Samma människor kan också lägga en rejäl hacka på en snygg soffgrupp, en tjusig matsalsgrupp eller en dyr bil som tappat 50 000 spänn i värde bara man sätter nyckeln i tändningslåset.  

Det skumma är att precis samma människor kan sitta och prata om hur billig maten är i den ena eller andra affären. Inte ett ord om hur bra den är näringsmässigt eller hur lite konstgödslad eller besprutad den är. Alltså inte en tanke på om kroppen mår väl av den eller inte. Bra mat är kroppen tydligen inte värd, då var det inte så noga. Ja, det förstås, smaklökarna och habegäret skall ju ha sitt och den detaljen kan man gärna ägna både tankar och pengar men inte den verkliga kvalitén på maten, det som avgör hur vi mår i långa loppet. Varför? Varför har hög kvalité på det bränsle vi kontinuerligt petar i vår kropp lägre status än lågt pris? Jag hajjar inte. Den enda tanke jag drabbas av är att maten inte får kosta för man måste ha råd med allt det där andra... Som man inte behöver... Nice to have och inte need to have (från Köpstopp)... Kan det vara så illa...

Att det sedan finns många som måste vända och vrida på kronorna för att få månaden att gå ihop det är en helt annan sak och jag skulle inte vara förvånad om maten faktiskt då får högre prioritet. Vet inte det heller, har haft tur och inte behövt tänka så på länge.


7 december 2008

Award igen och igen!

Tack Ulrika och Lolitalotta för två nya awards! Ulrika inspirerar till framför allt små förändringar i vardagen som kan få stora effekter, så mycket bra! Lolitalotta skriver om sin vardag och sin strävan efter ett enklare liv, mer eko- och rättvisemärkt och sitt provköpstopp som kanske får en nystart efter nyår...? 

Jag väljer den här gången att helt fräckt bortse från det mesta i regelväg och helt enkelt summera min tre innestående awards och fördela dem jämt över alla i min blogglista!

5 december 2008

Årets julklapp...

...är givetvis ett sällskapsspel, min favorit alla kategorier! Och då menar jag ett sånt där "gammalt hederligt" som man packar upp på köksbordet, bänkar sig runt och roar sig med en hel kväll. Och har skitkul! Hemmet får ett nytt i julklapp lite då och då. Nu sätter ju köpstoppet hinder i spelvägen men som tur är har jag, av olika trista anledningar, inte fått av plasten av förra årets spel. Inget ont utan att det har nåt gott med sig, jag packar helt enkelt in det igen och det får åter bli årets julklapp till hemmet så kanske plasten åker av den här gången!

Efter nyår kanske det blir nåt nytt, efter-jul-spel eller nåt. Då är jag nyfiken på Party-Alias. Vi har föregångaren, Familje-Alias, och det är lika skitkul varje gång men spelas företrädesvis med barn mindre än tonåringar då det går ut på barnen emot de vuxna. Med 17-åringar blir det liksom inte lika bra...

Det testas spel lite här och var i dagspressen, bl a i GP, och SvD. Läs och inspireras till en umgängesjul med familj eller hopskramlade vänner!

3 december 2008

Bilism vs vad då?

Foto Magnus Jönsson
Nu hänger dom löst,  Saab och Volvo. Våra stolta svenska bilmärken. Många har redan blivit av med sina jobb och resten får myror i magen. Självklart. Sicken en julklapp... All sympati till dem som nu oroar sig för sin försörjning! Läs mer här, här, här och här.

Jag kan dock inte låta bli att fundera lite runt det här med bilismen. Är det så självklart att vi för all framtid skall ha en samhällsstruktur som till stor del bygger på bilismen? Är det höjden av frihet att kunna åka kors och tvärs vart man vill när man vill? Skulle vi kunna tänka oss att ha kvartersbutiker, lanthandlar m m igen så att vi t ex kan lösa vårt införskaffande av mat på ett enklare, billigare och betydligt naturvänligare sätt? Och måste det i så fall betraktas som att gå bakåt i utvecklingen? Någon gång måste det väl ändå vara möjligt att vi upptäcker att "shit, det där blev ju faktiskt inte så bra, vi får nog göra om och göra annorlunda". Miljöbilar då, säger vän av ordning. Visst, så klart. Men även det har en baksida, det cementerar bilsamhället ännu mer. Jag menar inte att bilar måste försvinna helt men tänk om vi kunde hitta ett riktigt bra komplement. Eller rättare sagt, hitta något som bilen kan vara ett komplement till. Och vad skall det vara då? Tja, vet inte. Men lite goa forskningspengar och kreativa hjärnor kan nog fixa det! 

Den kris som nu drabbar bilindustrin över hela världen kanske egentligen är ett gyllene tillfälle att tänka till och lägga om produktionen till nåt fiffigare. Som vi väl alla har nån liten erfarenhet av finns det mycket man inte förändrar förrän man blir tvungen och då brukar det faktiskt kunna bli rätt bra! 

Frågorna hopar sig och min största just nu är: "Är det inte dags att åtminstone vända och vrida på det här istället för att med fastsvetsade skygglappar köra på i de nu ganska djupa hjulspår som kännetecknar bilistsamhället? Helig ko? Troligt. Minst sagt.

2 december 2008

Fundering runt månadslöner med inbyggd andnöd

Bild All-Teknik
Jag har funderat på den där månadslönen som Postens VD, Lars G Nordström, avsade sig, 900 000 spänn. Rätt mycket pengar. (Snyggt gjort, förhoppningsvis satte några andra superhöginkomsttagare i halsen.) Och så hör man diskussionerna då. En del säger "han är värd så mycket". Varför ska man egentligen värdera nån i just pengar, eller rättare sagt någons insats? Och om man nu ska det, hur kan det landa på snudd på ofattbara 900 000/månad (och det finns de som är myyyyyyyycket värre...)? Det är oändligt mycket mer pengar än någon behöver, egentligen kan man ju bara bli mätt liksom. Plus en smula guldkant. Sen tar nåt slags okynnesleverne över. Det är bara en fråga om hur vidlyftigt, onödigt och naturovänligt, det kan bli. Och då kan man ju fundera en smula över de undersökningar som nu dimper ner med jämna mellanrum. Vissa säger att man blir lyckligare av att ge än att få och andra att mer pengar bara ökar lyckofaktorn tills vi har det vi behöver och sedan sjunker den så sakteliga. 

Här kommer min fundering. Kunde man då inte på nåt vis väva in generositet i löneförhandlingar på den där skyhöga nivån. Det skulle kunna låta så här: "Det här jobbet ger dej en rejält bra månadslön på 100 000/månad. Dessutom får du ynnesten att varje månad tänka ut var 800 000 skulle göra verkligt god nytta och så ger vi dej möjligheten att skänka denna summa just dit! På riktigt! Det borde öka på lyckofaktorn, sänka girighetsfaktorn och dessutom gynna vår numera rätt så sargade natur i form av ett radikalt minskande av överkonsumtion. 

Detta borde vara en fullträff för den som slipper få de där 800 000 för att istället investera dem i mer egen lycka, genom att skänka dem till nåt behjärtansvärt, och slippa dra hem ännu fler onödiga prylar. Häpp!

1 december 2008

Ekofilosofi

Så är man då hemkommen igen efter en som vanligt fantastisk helg i glada ekofilosofers sällskap. Den här kursen är en lisa för själen, hela tiden liksom. Hemma läser man givande litteratur och på träffarna umgås man och diskuterar med likasinnade i en dynamisk grupp och härlig miljö. 

Den här gången var det redovisning av höstens grupparbeten. Lätt att känna sig som den trebente Buddha ovan, som f ö är från en konstutställning på Pilane gravfält på Tjörn i somras, efter en dag av långa och oerhört givande diskussioner. Detta var le grande finale på kurs 1 och nu väntar kurs 2, med en uppsjö av litteratur som skall läsas, och kurs 3 som är en individuell uppsats i nåt ämne som man känner för att fördjupa sig i och som rör ekofilosofins kärna, d v s "Jordens framtid och människans värdighet". 

Jag hade tänkt ta en smula julledigt från kursandet men när jag nu läste litteraturlistan så inser jag att det inte alls blir nåt med det. Det är en jädrans massa som skall läsas! Jag har en av böckerna och tänker börja med den idag, "Att ha eller att vara?" av Erich Fromm. 

Från baksidan:

Att ha och att vara är två skilda livsformer. Att ha innebär ägande och leder till försvar, våld och aggression. Att vara kräver oberoende, frihet, mänsklig mognad och kritiskt förnuft. Kärlek ligger inte inom ägandets utan inom varandets livsform. 

Det känns minst sagt lockande att "sätta tänderna" i denna bok, råkar ju rimma gott i köpstoppstider också...

27 november 2008

Award, igen!

Ja jädrans, nu fick jag en igen, en AWARD! Den tredje på några dagar och jag är omåttligt stolt och glad! Tack snälla Martin som förärade mej den här. Och då gäller samma sak en gång till, jag skall skicka awarden vidare till sju andra bloggar. Jag tror dock att detta får ligga till sig över helgen. I morgon styr jag kosan emot de värmländska skogarna igen för ännu en träff med ekofilosoferna och jobbet som skall redovisas i helgen är liksom inte riktigt färdigt... Nu blir det alltså några dagars stiltje på bloggen men jag återkommer med nya tag efter helgens äventyr!

26 november 2008

Köpstopp och jul

Bild Expressen
Jaha, nu är det obönhörligen snart dags. Julen är på G och då är tomten det också. Eller? Vad tusan skall han ha i säcken hos en köpstoppare? Kanske bäst att linda taggtråd runt skorstenen så att han inte kan komma ner och behöva stå här och skämmas med tom säck? Alltså, hur hanterar en köpstoppare hela detta kommersiella rat-race som dom flesta för längesen slutat fira till minne av Jesu födelse? Jag har fått frågan från många, både andra bloggare och vänner och bekanta. Jag har tänkt att "det ordnar sig nog, jag kommer nog på nåt fiffigt". Och vem vet, kanske blir det så. Känner mej dock inte lika säker längre. 

Allt känns greppbart, våra jular brukar vara rätt återhållsamma, men hur fixa det där med JULKLAPPAR? Jag köper normalt sett bara julklapp till dottern och hennes kusin så det är ingen stor apparat men när man köpstoppar, hur gör man då? Jag föreslog att vi skulle flytta julafton till efter nyår, då mitt köpstopp upphör, men den idén fick inget gensvar alls. Det går ju att köpa plantering av några träd i en regnskog i julklapp,  en get som kan förändra livet får nån i Mocambique eller en vattenpump till nån i Nepal.Jättebra idéer men till tonåringar som har chansen att få det där lilla extra, som dom har jädrigt noga koll på vad det är? Tja, "så där"... Små barn hade väl gått att "finta bort" på nåt vis men 17-åringar? Nix.

Dottern är synnerligen återhållsam med både kläder och prylar så jag unnar henne verkligen att önska sig, och också få, nåt hon trånar efter. Hon har aldrig några svulstiga önskningar. Ge bort pengar, visst, tonåringar vill ha pengar. Det är en lösning men sååååååå trist! Tro inte att jag gett upp, nej då. Hjärnan går varm och jag hoppas fortfarande på att en genialisk lösning skall se dagens ljus i god tid innan jul!

25 november 2008

Awards, inte bara en utan två!

Tjoho! Jag har minsann fått TVÅ awards! En från Ulrika och en från Maria. Inga dåliga grejor! Tack, tack och tack båda två! Nu återstår att skicka denna vidare till sju, borde kanske vara fjorton, men det får bli sju andra bloggare.

Min uppgift blir nu att själv nominera 7 andra bloggar som jag själv uppskattar. 
Reglerna:
1. De som mottagit awarden ska lägga upp en bild på den.
2. Länka till den bloggen du fick den ifrån
3. Ge den vidare till sju andra bloggare & länka till deras sidor.
4. Lämna ett meddelande i deras bloggar, så de vet att de fått awarden.


Ok, här är dom:

1. Rut, för hennes alltid lika jordnära vardagsblogg
2. Alström och kärleken, för en blogg med såååå mycket närvaro
3. Tankar från ön, fantastiskt vackra bilder
4. Alingsåsiana, "lokalblogg" om Alingsås som lär mej sånt jag inte vet om min stad
5. Gubben vid Rämen, underhållande läsning
6. Peppen, jag skickar Ulrikas award vidare till Maria som skriver om allt möjligt bra...
7. Ulrika, ...och Marias till Ulrika som ger oss många bra verktyg att använda i vardagen + annat läsvärt